Superrika slipper förmögenhetsskatt
Länge har det funnits ytterligare en dimension i den svenska (socialdemokratiska) beskattningspolitiken rättvisa. Skatt tas ut av var och en efter förmåga och därefter fördelas till var och en efter behov. Detta är tanken, men verkligheten ser annorlunda ut. Den svenska skattelagstiftningen är ett lapptäcke, där det pragmatiskt lappas och lagas för att undvika eroderande skattebaser för stunden.
Det tydligaste exemplet på detta är den så aktuella förmögenhetsskatten. Trots att skatten snarast är samhällsekonomiskt olönsam och att näringslivet till och med har uttryckt en vilja att finansiera dess avskaffande ska den behållas och reformeras.
Av rättviseskäl som det heter. Men skatten tas inte ut av de superrika, utan av vanliga löntagare, eftersom dessa har svårare att lämna landet med sitt kapital (som ofta består av fastigheter i attraktiva lägen).
De superrika slipper helt skatt. Sedan förra året behöver inte storägare med mer än 10 procent av rösterna i svenska börsbolag betala vare sig reavinstskatt, dubbelbeskattning eller förmögenhetsskatt.
Detta undantag omfattar i praktiken landets samtliga miljardärer och många andra mycket kapitalstarka personer. Det är skamligt att kalla detta rättvisa.
Andra nästan lika talande exempel är arvsskatten, beskattningen av fåmansföretagare och kanske i vissa delar skatteutjämningssystemet.
Gemensamt för dessa skadliga skatter är att de bara gynnar skattekonsulter och investmentbankirer.
Principen i socialdemokraternas Sverige har blivit att skatt inte tas ut av var och en efter förmåga utan av det offentligas möjlighet att få in skatt.
Konsekvensen blir att inte bara skattebaserna sakta eroderas i en globaliserande värld, utan att också svenska folkets skattemoral och förtroende för politiken naggas i kanten.
Det behövs en ny skattereform gärna med federalistisk profil där skatt tas ut på rätt saker, på rätt sätt och av rätt personer så nära medborgarna som möjligt!
Så jobbar vi med nyheter