"Splash" låter det när högerfoten sjunker ner i något djupt. Susanne Schager skrattar till.
– Ja, de bajsar en hel del de här korna och tjurarna.
Ute på Grönö gård i Västerljung, nedanför Susanne Schagers bondgård intill sjön Hålviken, betar tre kor, två kalvar och två vita tjurkalvar. Vid en första anblick ser de ut som vanliga kreatur. Men det är de inte. De tillhör den ovanliga arten väneko. De första djuren kom till gården 2008.
– Väneko är en ovanlig ras och det finns nog bara ca 200 i hela världen faktiskt. I de här trakterna tror jag att det finns någon enstaka i Uppland och sedan har vi sålt några kossor till en gård i Taxinge, säger Susanne Schager.
Hon går ner på huk, sänker rösten uppe på begskammen ovanför djuren och konstaterar att "de sett oss." Ett litet varningsfinger höjs.
– Skulle de komma springande upp hit så sticker vi dit ner över stängslet, säger Susanne och pekar åt höger.
Föreningen Allmogekon arbetar med att bevara rester av allmogekor som levande genbanker med så stor genetisk variation som möjligt. Till allmogekor hör, förutom bohuskulla och ringamålako, även väneko. Nu har föreningen, där Susanne är kassör, beviljats ett bidrag på 160 000 kronor av Jordbruksverket, pengar som ska gå till detta bevarandearbete.
– Det är en genbank i den här föreningen som utser vilken tjur man ska ta hit för att se till så att det inte blir någon inavel. Det är såklart alltid roligt att kunna stödja ett sådant här projekt, berättar Susanne, som även driver en e-handel.
Vänekon har fått sitt namn efter socknen Väne-Ryr i Västergötland. På en gård här hade en grupp vänekor under ca 100 år hållits fri från parning och korsning med andra förekommande mjölkboskapsraser när den påträffades i början av 1990-talet. Djuren hade då sedan 1940-talet inte mjölkats utan hållits som betesdjur och dikor utan någon förädlingsavel.
Susanne Schager berättar om en rad fördelar med hennes stryktåliga vänekor, som går ute året om och sätter vinterpäls.
– De är ute hela vintrarna och går bara in i sitt vindskydd vid stallet om det är riktigt dåligt väder med blöttsnö och blåst. Annars kalvar de även utomhus, allt görs ute. De är väldigt självgående och klarar även ganska magert bete, bland annat vass som du ser, vilket också är bra här i bergig terräng, säger hon och sveper med handen.
Korna har även "väldigt lätta födslar."
– Det är otroligt bra procent på att kalvarna klarar sig, av 62 födda har det bara gått fel två gånger, säger Susanne Schager.