Svagt fredshopp för de drabbade i Sudan
I botten finns dessutom en månghundraårig konflikt om landområden mellan bönder och nomader. På båda sidor har vapenmakten talat och civilbefolkningen kommit i kläm, den 20-åriga konfliktens offer räknas i miljoner.
Konflikten i söder är en av flera som skakat och skakar Sudan. En av förhoppningarna med resolutionen är att den ska underlätta anträngningarna att även nå fred i Darfur-regionen i väster. Problemet är att landets regering har ställt ut löften förr utan att leverera, inte minst vad gäller insatser för att sätta stopp för förföljelserna och övergreppen mot civilbefolkningen i Darfur eller att avväpna den brutala janjawid-milisen.
Över 800 000 människor beräknas befinna sig på flykt i Darfur, 100 000 av dem har flytt in i grannlandet Tchad. Hjälpbehovet är stort.
Men att nå enighet i säkerhetsrådet är en snårig balansgång. Frankrike, USA och Kina har alla intressen i den oljerika regionen. Kinas behov av sudanesisk olja, en följd av den starka ekonomiska utvecklingen, gör att kritiken mot Sudans regering måste formuleras så att inte Kinas veto ska hindra fortsatta fredssträvanden.
Människorättsorganisationer rapporterar kontinuerligt om blodiga övergrepp i Darfur-regionen och varnar för att FN:s oförmåga att ställa tillräckligt hårda krav på Sudans regering kan mätas i människoliv.
Human Rights Watch skriver exempelvis i sin senaste rapport anklagande att den sudanesiska regeringen fortsätter att terrorisera sina egna medborgare mitt framför ögonen på FN. Organisationen kräver FN-sanktioner och frysningar av ledarnas ekonomiska tillgångar för att få stopp på våldet. Sanktioner är ofta ett trubbigt vapen, som inte garanterar önskad effekt. Men om inte afrikanska unionens förstärkta fredstrupper lyckas underlätta situationen i Darfur, har FN slut på alternativ. OJ
Så jobbar vi med nyheter