Ska en fascist som skrivit ett litterärt mästerverk hyllas som författare? Frågan om relationen mellan verket och dess skapare är evig inom estetiken i allmänhet och när det gäller Nobelpriset i litteratur i synnerhet.
Att priset i år går till kinesen Mo Yan som stryker kommunistregimen medhårs har gjort diskussionen extra het. 2009 års pristagare Herta Müller skanderar att utnämningen är en katastrof; Mo Yan hyllar censuren och det kan inte rättfärdigas av någon estetik. Den cyniske Mo Yan hyllas av regimen och han gör sig till för att behaga densamma, rasade den kinesiske exilförfattaren Liao Yiwu i ett öppet brev till Svenska Akademien i går (DN 6/12).
Ingen är mer medveten än Liao Yiwu själv om att hans personliga känslor inte bör påverka bedömningen av årets pristagare. Ändå tycker han och hans meningsfränder att en skapare som prisas för sina konstnärliga kvaliteter måste ha vissa politiska åsikter.
Det blir väldigt svårt. Skulle vi då inte få älska Nibelungens ring eftersom kompositören Richard Wagner i dag stämplas som teoretisk rasist och en av Hitlers husgudar? Ska Hemsöborna rensas ut på Tintin i Kongo-vis för att den gode Strindberg i dag ses som kvinnofientlig? Listan kan göras lång.
Det viktiga är att problematisera konstnärskapet. Filosofen Heidegger anses ha varit nazist. Men – eller kanske och – i dag räknas han som en av 1900-talets mest betydelsefulla filosofer. Vi måste hela tiden förhålla oss till skaparen, verket och de samhälleliga kontexterna. Genom att göra det så krångligt blir vi klokare.
I eftermiddag kl 17.30 håller Mo Yan sin Nobelföreläsning i Börssalen hos Svenska Akademien i Gamla stan. Se det live på svtplay.se och orka känna efter hur upprörd du blir.