Sveket från vuxenvärlden
Signalerna från mobbade elever är ofta mycket tydliga, det gäller från oss vuxna att våga engagera oss.
När elever mobbar varandra är det allvarligt, så allvarligt att det kan sätta spår i individens resterande liv. Får mobbare fortsätta mobba så tror de att det är rätt sätt att få både sin vilja igenom och positiv uppmärksamhet.
Uppmärksamheten får mobbaren av andra elever som själva inte vill bli drabbade, de väljer i stället att bli mobbarens svans som spelar att de tycker att han/hon är häftig. Mobbaren som alltid är den osäkraste personen tror då att den är populär, vilket leder till allt grövre mobbning.
Sveket från vuxenvärlden gällande mobbning är i sig ett övergrepp mot de elever som drabbas, det finns raffinerade former av mobbning, men knappast i skolorna, den finns i vuxenvärlden ute på arbetsplatser och organisationer.
Ett rimligt krav är att sätta mobbning på schemat, att belysa och diskutera det i klasserna, ge alla elever kunskap om vad mobbning ställer till för de som drabbas, även hur det drabbar de som mobbas.
En mobbare har sällan riktiga vänner, mobbaren mår själv dåligt och söker uppmärksamhet. Det kan vara ett rop på hjälp vilket vi vuxna måste reagera på med stor allvar.
Jag har fått höra av elever att mobbning är något normalt, det finns på alla skolor, visst finns det men att kalla det normalt är inte rätt.
Vuxna ställer krav på unga att de sköta sig, men det är vuxna som ska ge förutsättningarna för det. Det behövs fler vuxna i skolorna, eleverna behöver positiva förebilder som lär dem att ta ansvar, visa respekt för varandra och sätta stopp för förtrycket som mobbning medför.
Unga som inte får lära sig ta ansvar blir ansvarslösa, unga som får stryk lär sig att slåss, unga som inte får kärlek blir känslokalla, unga som sviks av vuxna tappar tilliten på vuxenvärlden och blir villrådiga och misstänksamma mot omgivningen.
Kenneht Markström
Så jobbar vi med nyheter