Ålderdomen har framtiden för sig. Allt fler blir allt äldre och vi lever med fler sjukdomar än någonsin. Trots det blir platserna på äldreboendena färre och hemtjänsten utökas inte i motsvarande takt. Människor tvingas gå ner i arbetstid för att vårda sina anhöriga, med förslitningar och försämrad ekonomi som följd.
I en serie reportage har SN skrivit om tillvaron på äldre dar och de scenarier som vårdtagare och det omgivande samhället står inför. Unikt för vår tid är att 1940-talets babyboom har transformerats till en äldreboom, att 1960-talets arbetskraftsinvandrare börjar bli gamla och att Sverige har tagit emot allt fler invandrare sedan 1900-talets mitt.
Det behövs en ny kompetens för att ta hand om framtidens äldre. Ett av de första tecknen på demens är att språket försvinner – allra först försvinner språket man lärt sig senare i livet. I lördags skrev SN om att allt fler äldre har finska som modersmål i bland annat Oxelösund. I Trosa kommer finska snart vara garanterat inom äldrevården när kommunen ansluter sig till det finska förvaltningsområdet (SN 5/1). Om ytterligare ett eller ett par decennier börjar inflyttare från Irak, Polen, Afghanistan och Somalia att bli gamla.
Personer i arbetskraften som kan de stora invandrarspråken kommer att ha en spetskompetens. Ett förstaspråk som inte är svenska har sällan varit en fördel för att få jobb i Sverige, tvärtom. Hemspråkskompetensen motsätter naturligtvis inte att de som kommer hit bör lära sig svenska; erfarenheterna från utlandet blir en konkurrensfördel.
Men vårdyrket har låg status, låga löner och personalens fysik tar ofta stryk. Integrationen och samhällsbygget är inte behjälpta av att invandrare, varav vissa grupper har extra svårt att etablera sig på arbetsmarknaden, fastnar i lågstatusyrken.
Problemet är den låga statusen i sig; den som har drabbat omistliga yrkeskårer som undersköterskor och lärare. Lösningen är lönespridning, vidareutbildning och flera arbetsgivare som konkurrerar. Då finns sporrar för att kämpa, bli belönad och möjligheter att ta sig vidare.
Arbetsmarknadspolitik kritiseras ofta för marknadsfrånvända insatser och särbehandling. Men det här handlar mer om ren kompetens än politik. Snart är det somaliska som behövs på landets äldreboenden och det är inte svennarna som äger den kompetensen.