Svensk folkton för export till Japan
Nu bär det av på turné till Japan, och strax efter hemkomsten släpps den första skivan. Karin Ericsson Back från Gnesta och hennes kamrater i folkmusikgruppen Irmelin har det hett om öronen.
Det är jätteviktigt att gammalt får ta plats i ny musik, vi har ett musikarv som vi inte så ofta låter komma fram, men vi vill förnya det också så det blir mer modernt, vi lever ju i nutiden, säger Karin.
Japanturnen bestämdes för ett år sedan. Karin och hennes kamrater fick frågan från en japansk musikprofessor i Osaka skulle de möjligen kunna tänka sig att vara hedersgäster på en festival kring världens folkmusik?
Då, för ett år sedan, var min dotter Iris nyfödd, men jag bokade in. Nu blir turnén bara en vecka, från början var det tänkt att det skulle vara längre, men jag har inte varit borta så många nätter från henne förr, säger Karin.
Det blir inte mycket tid över för att uppleva den japanska våren, programmet i Japan är späckat. Så här dagen före avfärden är det litet pirrigt, men annars tar Karin framgångarna med ro.
Vi har skojat om det i gruppen, vi borde nog försöka utveckla litet mer divalater, vi är alla nästan för jordnära, säger hon och tittar ut över det lantliga sörmländska vinterlandskapet.
Hon bor med sin man Mattias och lilla Iris på landet utanför Gnesta. De har just byggt nytt hus, och håller på att riva den gamla ladan som står på tomten och utgör ett spännande inslag med sitt nakna skelett.
Jag trivs så fantastiskt bra här i Gnesta, jag var här för flera år sedan på en spelning och tyckte så mycket om vägen mot Stjärnhov och så träffade jag min man som är härifrån, det är nästan som om det vore ödet, säger hon.
Annars har Karin sina rötter i Rättvik i Dalarna, och det var genom kulandet och fäbodmusiktraditionen som intresset för svensk folkton väcktes.
Jag har alltid varit musikintresserad, jag har spelat piano och fiol, men så upptäckte jag någon gång i gymnasiet att man faktiskt kan sjunga folkmusik också och använda rösten som instrument, då bestämde jag mig för att det var det jag ville göra, berättar hon.
Hon kom in på fina Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, och studerade i sex år. Både sång och musikpedagogik Karin har ibland elever, men mesta tiden går åt till att skapa egen musik.
Jag har flirtat lite med musikskolan i Gnesta, det skulle vara så roligt att få dra igång en sångverksamhet här, säger hon.
Gruppen Irmelin bildades redan på skolan, alla tre har samma bakgrund. Men även om det går bra för gruppen, med både turne och ny skiva i mars, så har de också egna solouppdrag. Ett av Karins egna projekt är att utforska den sörmländska folkmusiken.
Det finns en egen ton i den sörmländska musiken, den är gladare och inte lika melankolisk som musiken i Dalarna, som mest går i moll och är vemodig med olycklig kärlek som tema. Här i Sörmland är tonarten D-dur, och det är mer skämtsamma texter, berättar Karin.
För att fånga de sörmländska musikrötterna får hon gräva en del i arkiv och gamla gömmor. Någon gång under nästa år räknar hon med att kunna presentera hur folk i Sörmland lät förr.
Men det beror förstås på hur mycket det blir med Irmelin, vi har redan börjat planera för vår nästa skiva, säger Karin.
Jo, för det är både ordning och målmedvetenhet som byggt hennes och gruppens framgångar. Karin gillar att ha koll.
Om jag valt något annat
än musik hade jag nog jobbat med att hålla ordning på människor, som projektledare kanske, säger Karin strax innan hon lägger sista handen vid packningen inför Japanresan.
Så jobbar vi med nyheter