Svenska traditioner ofta importerade
Visst kan man älska Sverige. Men om man kallar sig nationalist, ser man svenskar som en bättre sorts människor. Och då är man farligt ute. Det säger författaren Göran Hägg som just kommit ut med en tjock bok om svenskhetens historia.
Jag är stolt över traditioner som vi gemensamt varit med och byggt upp. Jag tänker på den svenska rättstraditionen, neutraliteten och u-hjälpen. Och på den sociala omsorgen och välfärden som har betydligt äldre rötter än 50-talets folkhemstanke.
Däremot skulle Göran Hägg aldrig säga att han är stolt över att vara svensk eller kalla sig nationalist.
Med tanke på hur ordet används i dag är man farligt ute om man räknar sig som nationalist. Och det finns inget särskilt svenskt blod att vara stolt över.
Nationalismen ligger farligt nära rasismen, menar Göran Hägg.
Nationalism handlar ju om att se svenskarna som en viss sorts människor som är bättre än andra eller har mer rätt att vistas i landet.
Göran Hägg vänder sig också emot mytbilden som säger att det inte är tillåtet att älska Sverige eller vifta med den svenska flaggan.
Det har aldrig varit förbjudet att älska Sverige. Man kan gå på vilken landskamp som helst, så ser man att folk vågar älska sitt land. Det där snacket är bara en täckmantel för att få föra fram åsikter som inte är rumsrena. Och det är verkligen viktigt att man frågar sig vilket Sverige det egentligen är man vill älska, när man går omkring med en svensk flagga på bröstet.
Själv är Göran Hägg istället stolt över att Sverige varit så fritt från nationalistiskt flaggviftande under de senaste 70 åren.
Nationalismen blev omodern redan före första världskriget eftersom den så tydligt betraktades som högerns projekt. Men den rimliga vaksamheten mot flaggviftande och svenskhet har samtidigt gjort det svårt att tala om det goda svenska kulturarvet.
Under sitt arbete med boken Svenskhetens historia upptäckte dock Göran Hägg att många av de klassiska svenska symbolerna och traditionerna som vi ser som en del av vårt kulturarv är importerade, ofta ganska sent.
Midsommarfirande ute på landet med sill och snaps och dans kring stången uppstod någon gång på 20-talet när stadsborna började åka ut i skärgården på somrarna. Många av de seder vi tror är urgamla är i själva verket skapade på 1900-talet. Det är viktigt att känna till det, även om vi tycker att de är trevliga och vill behålla dem.
Det svenska luciatåget är ett annat exempel.
Luciatåget är en uppfinning från 1927. Då hade tändstickskungen Ivar Krüger köpt Stockholms Dagblad, som var en tidning på fallrepet. Han ville locka nya läsare med en skönhetstävling och bestämde sig att damma av den gamla luciafiguren för att de skulle vara fint med flickor med ljus i håret. Dessutom plockade han dit stjärngossarna som egentligen hör till trettondagen.
Göran Hägg är också förvånad över att de som kallar sig nationalister väljer att gå omkring i tröjor med bilder på Karl XII och Gustav II Adolf.
Både de två kungarna var väldigt ointresserade av det svenska. Gustav II Adolf var bara ute efter att skapa stor makt och stora landegendomar åt sin egen ätt. Hade han fått som han velat hade Sverige varit en liten exotisk provins i ett tysktalande Vasavälde.
Och att ha en sydstatsflagga på bilen, ser Göran Hägg som en rent rasistisk provokation.
Något mer osvenskt är det ju svårt att tänka sig. Men det handlar väl om man vill markera någon sorts samhörighet med den politik som förts i sydstaterna, med slaveri och rasism.
Så jobbar vi med nyheter