Svenskar gillar reklam på tidningspapper
Det finns nog få saker som kan reta upp människor som reklam. Jag är ingen bra reklammottagare, dålig på att kolla annonser och djupt ointresserad av reklambudskap på tv. Men det är sällan jag blir arg på att det är reklam, inte ens i tv. Man vänjer sig.
Det går att komma undan mycket med hjälp av videon. Om man spelar in det man vill se är snabbspolningsknappen en räddande ängel i reklamkanalerna.
Men det finns en sak som verkligen stör mig. Det är när skylten på vår brevlåda inte respekteras. Där står Ingen reklam, tack!. Där står inte Snälla, lägg massa direktreklam i denna låda. Ändå missförstås budskapet. Då och då dimper det ned sådant ändå, även Postens egna och allt skräp som skickas med den. Senast i tisdags, förresten. Jag slänger direktreklamen direkt, tittar aldrig på den.
Det skulle aldrig falla mig in. Däremot gör det mig verkligt irriterad att jag därmed ska behöva släpa en massa skräp, som jag specifikt undanbett mig att få, till återvinningen. Nog för att motion är nyttigt och det kan jag väl behöva. Men ibland känner jag för att skicka en symbolisk räkning för onödigt arbete.
Svenska folket gillar reklam i tidningar. Men särskilt dubbad tv-reklam får tummen ned. Och reklam via epost likaså. Ändå slipper man ju springa till återvinningsstationen med allt spam, tack och lov. Annars skulle man inte få mycket annat gjort.
Med dessa siffor för handen kan det ju vara intressant att höra vilka reklamtyper som staten stödjer. Jo, det är tv-reklam och direktreklam, bland annat. Reklam i dagspressen är nämligen belagd med reklamskatt. Men inte reklam i tv, radio eller brevlådan. Visst är det märkligt att staten hellre ser att vi dränks i skattefri direktreklam än att folk får ta del av
reklambudskap via kanaler som de
själva gillar och efterfrågar. Det är lika dumt som om man skulle momsbefria vissa författares böcker men höja momsen för andra. Nu finns det mycket som är underligt i regeringens agerande, så helt förvånad går det inte att vara.
Det finns ett brett politiskt stöd för reklamskattens avskaffande och regeringen uppmanades att göra detta redan 2002. Men på något sätt lyckas ändå inte regeringen få ändan ut vagnen, trots riksdagens krav. Det framstår som ett djupt ointresse. I fjol anmälde branschorganisationen Tidningsutgivarna svenska staten till EU-kommissionen, med motiveringen att reklamskatten allvarligt snedvrider konkurrensen på reklammarknaden. Det vore bra om kommissionen gick vidare med ärendet och statuerade
exempel. Varje gång regeringen ignorerar riksdagen är det ett allvarligt avbräck för demokratin. Tyvärr är reklamskattefrågan bara ett exempel.
Så jobbar vi med nyheter