Svensson har förtrollat sommaren
Det är inte det att det är svårt att finna ord. Problemet är snarare att det finns för många. Sverige har spelat 11 mot Argentina och gått vidare till åttondelsfinal i fotbolls-VM och vad säger man?
Men ändå; ett brons är ett brons är ett brons. Jag ska försöka stilla mig lite. Sverige har inte vunnit någonting än. Därmed inte sagt att vi inte kommer att göra det. Jag har gått från att misströsta till att tro på precis vad fanken som helst när det gäller det här landslaget.
Det ska erkännas, jag trodde ju inte det här. Jag skrev inför VM att jag trodde att de svenska spelarna skulle vara hemma i Sverige igen lagom till sill och nubbe. Jag skrev att Sverige kunde ta poäng i varje match, att Sverige inte skulle göra bort sig men att jag hade förtvivlat svårt att se hur laget skulle krånga sig vidare från den omtalade dödens grupp. Jag är så glad att jag hade fel. Jag är så barnsligt omtumlat, underbart glad att jag hade fel.
Det är ett antal Anders Svensson-frisparkar från stället jag är uppväxt på till Ryavallen i Borås. Men det är inte längre än att vi åkte till varenda hemmamatch. Vi åkte till och med när Elfsborg var nere i ettan och det var dom rätt länge, i 13 år. Sen kom där några unga spelare; Fredrik Berglund var den som det pratades mest om. Men där fanns två andra också. Tobias Linderoth och Anders Svensson var bara pojkspolingar på den tiden, 1996 och 1997, men redan nyckelspelare.
I går kämpade den ettrige Linderoth ner Argentinas stora stjärnor. Har ni nånsin sett Batistutas hundögon så ledsna? Lille Linderoth var en jätte, som vanligt numer.
Och Anders Svensson, ja han var Anders Svensson. Han gjorde såna där mål redan som 17-åring i ettan och ingen borde egentligen vara förvånad längre.
Anders Svensson gjorde årets mål i allsvenskan för något år sedan, en helvolley i krysset direkt på hörna. TV-sporten ryckte ut och skulle kolla om han kunde göra om konstmålet på träning. Ryavallens vaktmästare fick lägga hörnan, Anders Svensson klippte in bollen i samma kryss på första försöket. Sånt händer egentligen inte. Sen fick han debutera i landslaget i ett VM-kval mot nationen ingen vet hur man stavar till, Azerbajdzan. Efter sju minuter drog han en sulfint och klippte in matchens enda mål på långskott. Sånt händer egentligen bara i serietidningen Buster. Förra sommaren skulle Anders Svensson spela sin sista match med Elfsborg hemma på Ryavallen före flytten till Southampton. Det stod 22 mot IFK Göteborg, serieledarna. Bengt Andersson hann inte fatta ett jota innan Svenssons långskott från 35 meter satt som en smäck i nätet bakom honom. Målet avgjorde naturligtvis matchen. Vem kunde tro att sånt händer? Anders Svensson är en saga för god för att vara sann, som Lisa Ekdahl uttryckte det.
Frisparken i går är kanske det svettigaste jag sett och även om sånt inte händer, inte egentligen, så hände det. Mot Argentina av alla länder, i en avgörande match i ett VM. Stefan Schwarz må ha varit Gud en gång i tiden och Johan Mjällby må vara kung nu. Men det är Anders Svensson som går på vatten och gör det omöjliga möjligt och nu har den mannens kärleksaffär med svenska folket inget slut.
Sommaren har bara börjat och Anders Svensson har redan förtrollat den. Hur bra får det bli?
Så jobbar vi med nyheter