Sverige måste säga sitt om konstitutionen

Säga vad man vill, men det finns inget som väcker mer liv i nej-sägare än ett nej. Dagen efter Frankrikes tummen ner för det nya fördraget, var manegen krattad för lyckliga utspel från såväl vänsterpartiet som miljöpartiet och junilistan. Feministiskt initiativ var märkligt frånvarande i debatten. Annars kunde man ju åtminstone förväntat sig en släng om gubbarna i Bryssel eller något liknande.
Vänsterpartiet och miljöpartiet krävde direkt att Sverige inte ska något om nya fördraget. Nej-partierna anser nämligen att det är onödigt, eftersom fransmännen redan sagt sitt. Det är onekligen intressant att det är just dessa partier som nu ogenerat vill lämna över Sveriges beslutsmakt i frågan.
Men det är inte ett nej från Frankrike och inte heller ett ja från Spanien som är Sveriges röst i frågan. Själva idén med samarbetet att är ju att alla medlemsstaterna ska komma till tals. Sverige bör därför gå vidare som planerat med behandlingen av förslaget. Riksdagen ska enligt planerna ta beslut i december, det finns gott om tid för en samhällsdebatt om innehållet fram till dess.

Först när samtliga medlemsländer har lämnat besked är det läge att summera. Det är troligt att konstitutionen kommer att behöva förändras eller uppdateras som en följd av att en eller flera medlemsländer sagt nej. Då kommer den svenska riksdagens granskning att vara en viktig grund för hur Sverige kan delta i den processen.
Försöken att göra EU mer handlingskraftigt, överskådligt och rättssäkert eller att stärka dess demokratiska bas kommer inte att upphöra. Det innebär i sin tur att frågan om en ny konstitution eller fördrag inte heller kommer att försvinna. Den kommer att fortsätta nöta på förtroendet mellan de tre partierna på vänsterkanten. Inget har ju förändrats i sak, två partier vill lämna EU, socialdemokraterna vill vara kvar.
Junilistan meddelar att den inte bara vill säga nej i EU, utan även i riksdagen. Frankrikes nej gav partiledaren Nils Lundgren möjlighet att ännu en gång få tänka högt i ämnet. Ett formellt beslut väntas nämligen först i höst. Eftersom det pågår ett folkomröstningsuppror inom socialdemokraterna och att det finns Nej till EU-grupperingar inom flera borgerliga partier, tycker sig junilistan se ett tänkbart väljarunderlag.
Men vad junilistan i övrigt ska uträtta i riksdagen, när frågorna inte handlar om EU eller dess konstitution, verkar varken Lundgren eller hans kollegor ha något svar på.