Sveriges roligaste man är tillbaka

Det kom en skada och det kom en till och ljumskarna var i så uselt skick att något sådant, det hade läkarna inte sett på bild ens. Hans Blomqvist var nära att ge upp både en och två gånger. Andra talanger gick vidare till andra klubbar och utvecklades, en del kom till landslaget, några få till och med till VM. Jag minns ett TV-inslag som handlade om just det, om hur bitter Hans Blomqvist var, att han trodde att han hade varit en VM-spelare om det inte varit för ljumskarna.

Övrigt2002-10-25 20:44
De få artiklar som skrevs om Hans Blomqvist skrevs i en alldeles speciell anda, nästan som om han var död. Saknaden var stor efter spelaren som kunde finta som om han hade klivit rätt ur serietidningen Buster, han som var världes snabbaste fotbollsspelare med boll om man fick tro Frölundas klubbdirektör Bertil Kristiansson.
Jag hade själv nästan glömt honom när han plötsligt var tillbaka i Sportnytt i tisdags, med samma grymma finter och samma grymma citat. Sveriges mest underhållande fotbollsspelare är alltså i ett sådant skick att han kan spela fotboll igen. Det är bara att be en stilla bön om att Frölunda går upp i allsvenskan, eller att någon allsvensk klubb vågar satsa på det skadedrabbade busfröt som måste vara varje tränares dröm och mardröm i ett.

Själv var jag en jävel på att glidtackla och förflytta tunga kilon i djupled. Det räckte inte ens till att bli helt ordinarie i ett division 4-lag. Det räckte framförallt inte långt den gången Åsarp/Trädet mötte Frölunda i svenska cupen. Det här var året Frölunda senast gick upp i allsvenskan och i det Torbjörn Nilsson-tränade laget spelade Gustaf Andersson, Tomas Rosenkvist, Mikael Sandklef, Ola Johansson och Hans Blomqvist. Vi åkte på pisk med 211 och sen dess har jag rätt stor sympati med alla som utsätts för Hans Blomqvists dribblingskonster. Lucky Hans drar snabbare än sin egen skugga. Tänker du försöka tackla honom kan du lika gärna springa och köpa korv. Det stoppar honom inte det heller, men det smakar lite bättre efteråt.

På tal om Frölunda: det har var en märklig debatt där ett och annat stolpskott har hävdat att det inte är bra för fotbollen om lag som Frölunda och Enköping och Öster byter plats med gamla fina storheter som Kalmar FF, IFK Göteborg och IFK Norrköping. Det är sant att det bara kommer 1 056 personer för att se Frölunda på Rudalen och så många åskådare kan IFK Göteborg ha när det pumpas bollar innan träningen men hela grejen är ju att se storheter famla som de sömngångare de ibland blir, och bli uppätna av uppkäftiga retstickor som inte bryr sig ett skvatt om att ingen vill ha dem. Det skadar inte med lite punk då och då i Mix Megapol-skvalet.

I Frölundas programblad har Carl G Edström i supporterklubben West Front skrivit en bitsk, ironisk krönika: Reglerna måste ändras. Laget med störst publik vinner matchen. Sedan bör, i den sportsliga rättvisans namn, bortalaget kunna få någon tröstpoäng om man har många anhängare med sig. Skulle laget med minst andel av publiken ha den dåliga smaken att vinna kan man få med en tröstpoäng. I övrigt skall resultatet vara av mindre betydelse.

Det vore verkligen bedrövligt om IFK Norrköping åkte ur. Man vill ju kunna se allsvensk fotboll på nära håll. Å andra sidan kan man då få höra ordet deprimerande uttalas på bredaste östgötska. Pröva själva. Alltid finns det något att glädja sig över och se fram emot.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om