Svett, näsblod och ett klassiskt upplopp

Nyköpingspubliken bjöds på en god blandning av band med melodiös metal som gemensam nämnare. Innan termometern krossades öppnade Black Oak från Nynäshamn upp med en ytterst sällsynt sångerska. Med en vacker kraftfull stämma skiftade hon sin röst utan förvarning mot ett ondskefullt growlande. Oerhört snyggt och näst intill lite schizofrent.
Bandet kör en välvässad progressiv metal som i bland för tankarna till band som Mars Volta.
Ett av de större banden som temakvällen Make Some Noise bjöd på var Stockholmsbandet Degraded. Ett tajt band men där det blev lite väl platt med de skönsjungande och radiovänliga refrängerna.
Även om Degraded gjorde ett tappert försök att lyfta taket så var det ändå bandet innan som på riktigt tände stubinen.
Hardcore-bandet Constrain från Trosa bestämde sig för att ta över showen och bjöd på en klockren käftsmäll. Skoningslöst plöjde de ner allt i sin väg. De mindre våldsamma besökarna fick ta till flykt.
Med snabba riff och briljanta taktbyten var det högsta växeln som gällde från sekund ett. Det gavs inget andrum och de mer melodiösa partierna nådde ljudmässigt inte riktigt fram. Något som snarare höjde stämningen för denna publik.
Constrain, som är aktuella med EP:n Reflections, har en otrolig energi och publikkontakt. De har redan byggt upp en stor skara fans i Nyköping och ser verkligen till att ta hand om dem.
Ljudbilden höjdes plötsligt när kvällens stora akt välkomnade publiken med fem mystiska och ursinniga siluetter. Adept var tillbaka i stan.
Hela Slakthuset sattes direkt i rörelse och bandets energi fick besökarna att nästan slita av sig sina kläder. Kameror flög upp från alla håll och det märks att grabbarna från Trosa/Vagnhärad har blivit riktigt stora. Bandet, som har turnerat flitigt runt Europa genom åren, gav oss en tajt och intensiv timme där det varvades mellan låtar från deras två album. Men jag saknade nyans och likaså här försvann de melodiösa bitarna.
Det blev bara hårt, argt och ruskigt svettigt. Detta är musik som charmar de flesta pubertala högstadiekids.
Kvällen förvandlades till ett energidryckstinnt upplopp när sista låten The Lost Boys tillägnades till Tessinskolan. ”Upp på scen, ta en mick, ta det som finns!”, vrålade sångaren Robert Ljung och kvintetten försvann till sist i havet av de runt 150 besökarna som stormade scenen. Det var svårt att stå emot, jag vara som transporterad till Nirvanas klassiska musikvideo Smells Like Teen Spirit.
Adept visade sedan med tystnad och en demolerad scen att de fortfarande är kungar över post hardcore-scenen.