Tack alla läsare för drygt elva sportår

Så är det dags att gå vidare.
Tusen kvällar och trehundra helger på jobbet under de här åren har satt sina spår, det ska inte förnekas. Ibland har det varit lite si och så med nattsömnen och nog har familjen fått leva med mitt jobb vid middagsbordet och under semesterresorna.
Ändå har jag känt mig privilegierad. Att få skildra, beskriva och bevaka något som för andra människor är en rolig fritidssysselsättning är en förmån. Idrotten engagerar, den väcker känslor, den berör, något som blir alldeles särskilt tydligt i Nyköping, Oxelösund, Trosa och Gnesta.
Så det är inte utan ett visst vemod som jag nu skriver min allra sista kommentar efter drygt elva år som sportchef på Södermanlands Nyheter.
Därför gör jag ett snabbdyk i Minnenas skattkammare på jakt efter några guldkorn från de här elva åren.
Som när Gunilla Svärd sprang in under målskynket som världscupsegrare i orientering strax utanför den lilla franska byn Villars i närheten av Grenoble 1996 var det svårt att hålla glädjetårarna borta. Som ensam svensk dagspressjournalist på plats fick jag vara med om 90-talets största lokala seger internationellt.
OS i Sydney 2000 kunde jag bara följa via TV och internet. När Henrik Nilsson vann OS-silver tillsammans med Markus Oscarsson på K2 1^000 meter var tidningens ordinarie pressläggning redan överskriden med någon halvtimme, men medaljen skulle med, till varje pris. Lösningen blev en intervju via mobiltelefon med nuvarande SOK-ordföranden Stefan Lindeberg som fanns på plats, vi fick några trötta ord från Henrik och tidningen kunde tryckas.
När kanadensaren Scott Sanders pressade in en straff för NH^90 mot Surahammar våren 1991, en minut före full tid. Det målet gav den nybildade ishockeyklubben biljetten till division 1 redan första säsongen och resten är en enda lång vintersaga.
Några år senare tog sig det unga NH^90 till elitseriekval och i den första play off-rundan ställdes man mot Timrå. På bortaplan, en förlust lika säker som att kungen inte duar en reporter. Men när unge backen Andreas Lindh sköt segermålet för NH^90 i förlängningen tystnade Timrå ishall, av bara farten vann NH^90 även nästa match och sensationen var ett faktum.
En majdag i början av 90-talet klev jag fram till ett segelflygplan. Jag är höjdrädd och törst knappt kliva upp på en stege men när glashuven stängdes, bogserlinan sträcktes och vi fick luft under vingarna upplevde jag det mest fascinerande reportageuppdraget någonsin. Att lyftas på termiken tusentals meter upp och sedan sväva fritt kan knappast beskrivas, men jag försökte.
Att sätta sig i en rallycrossbil tillsammans med legendariske mästaren Ingvar Carlsson är inte vardagsmat. Att åka in i en hårnålskurva i 120 km/timmen, att sedan komma ut helskinnad, det gav en insikt i bilsporten och en respekt för dess utövare.
Men elva år har gett en del korsdrag också. När det blåste som värst kring NH^90 och dess ekonomi i början av 90-talet fick jag träffa lagkaptenen Jeff Hällegard och hela spelartruppen, i omklädningsrummet. Det var hårda ord och inga visor, men ömsesidig respekt och jag lärde mig den kvällen hur viktig idrotten är och vilket stort ansvar vi sportjournalister har.
Nu går jag vidare, tack alla läsare för den här tiden!