Det är lätt att gå vilse i storhelgsstressen och glömma bort vad jul och nyår ger oss för möjligheter. Att umgås med våra nära och kära och reflektera över året som gått och livet i allmänhet. Kanske ge oss själva ett löfte inför framtiden.
Dagarna innan jul blev jag påmind genom en fin människas bortgång.
Det finns människor som betyder mycket för en trots att en inte umgås så ofta. Kajsa var en sådan människa för mig. Vi träffades genom hennes son som är en av mina närmaste vänner. Hon älskade musik och kom ofta på våra spelningar och var ibland även testpublik när vi repade på någon ny låt. Kajsa var en ärlig lyssnare, tydlig med vad hon gillade och var "sådär" begeistrad över. Hon gav tänkvärda synpunkter som aldrig kändes som kritik utan mer som ett kvitto på att hon verkligen lyssnat. Intresserat och noggrant. Under åren träffades vi kanske ett tiotal gånger, men det kändes alltid nära och varmt. Och ju mer jag fick veta om hennes liv och gärning, desto mer inspirerad och imponerad blev jag. Kajsa var speciallärare och fosterhemsförälder, engagerad i att bygga upp och hålla i gång en Waldorfskola i Afrika. I dryga åttioårsåldern öppnade hon fortfarande sitt hem och tog emot såväl EU-migranter som ensamkommande tonåringar. Kajsa var en stor öppen famn och även när hon var en mogen kvinna fanns en slags ljus flickaktighet runt henne. Hon spred värme och glädje och för mig var hon en förebild som jag känner stor tacksamhet att ha fått möta.
Jag känner med Kajsas familj som fått en saknadens jul och är så innerligt tacksam över att jag fått behålla min egen mamma, som också varit svårt sjuk, ännu en jul.
Så sluta jaga efter det perfekta helgfirandet och gläds åt människorna du har omkring dig. Det är ändå de som räknas.