Såklart blev det en lyckad kväll. Rosvallas gräs var fullt av folk. Solen gick långsamt ned. Några av landets just nu mest populära artister showade. Producenter som på 15:e sommaren vet exakt vilken blandning av pop, internationellt, schlager, dans, humor och gamla evergreens som når flest hjärtan.
Solen stack ett tag i ögonen men ersattes sen av en himmel som matchade Diggiloos inplastade rosa filtar. Turnén drog igång i Vänersborg 12 juli och när den nu nådde Nyköping kändes den varm i kläderna. David Lindgren anför de nio artisterna med sprudlande energi och genuin glädje. Tidigt utlöser han förlösande skratt när han kliver fram utan tröja med en allt annat än vältränad överkropp, vars detaljer framträder för alla tusentals besökare i storbildsteven.
Komikern Özz Nujen, udda fågel och debutant på turnén, häcklar honom skoningslöst och själv går han på lika friskt. Den andra stjärnan är Bruno Mitsogiannis, som med självklar talang visar upp en sångröst och en musikalisk talang som i till exempel 60-talsnumret står i en klass för sig.
Gänget körar varandra ifrån en soffa och intervjuar också varandra vilket skapar kontakt med publiken. Stereotypt är det förstås ändå. Inga kvinnor i det skickliga husbandet. Bara kvinnor i det skickliga dansgänget.
Den självklara jokern är Nujen. Hur skulle den inte sällan politiskt fräne skämtaren passa in här? Publiken är blandad men åldern snittar över medelålder och klass- och kulturbakgrunden känns enhetlig. Men knappt kan Nujen komma in på scen förrän folk börjar skratta. Han driver med allt och alla. Och visst får han med lite om flyktingar - och får be publiken om ursäkt sedan han jämfört Anders Borgs kön med Fredrik Reinfeldt.
I den familjära gruppen sticker Mellisvinnaren Robin Bengtsson och Andreas Johnson ut som en smula stela. Stel i kroppen må också den gamle Tommy Nilsson vara, men när hans fårade ansikte ser ut över publiken och han stämmer upp i en ballad kommer ögonblicken de flesta väntat på.