Tillåter vi oss se tillbaka med fortsatt fokus på svaljakten och just IFK Nyköping, kan vi konstatera att det var mer ovisst när det skulle avgöras säsongen 2012 – då IFK spelade i division 2 innan serieomläggningen. Då hade såväl Edina Begovic som Alma Sjödahl chans på segern inför sista matchen. Det blev till slut Edina som drog det längsta strået mellan de två. Sedan dess har det gått fort för det offensiva kvicksilvret Tove Almqvist. Säsongens solklara vinnare i detta.
– Den säsongen spelade jag ju i stort sett bara i division 3 med IFK:s andralag, minns hon.
Redan då fick hon känna på hur det var att slåss i toppen av ett seriespel, precis som fallet varit med klubbens A-lag i år.
– Då kunde jag och Saosann (Rammo) göra lite som vi ville. Visst, det var jättekul, men vill man komma uppåt måste man lära sig spela mer taktiskt och smart.
Och de där ovärderliga lärdomarna för att växa ut till en mer slipad och vuxen damspelare, ja det fick hon onekligen när hon blev en permanent del av IFK Nyköpings A-lag som skulle spela i "ettan" i år.
– Det tekniska och ha mycket boll hade jag ju med sig sedan säsongen i trean. Nu fick jag verkligen lära mig att spela ett mer taktiskt spel, jämför Tove.
En bra försäsong med ännu mer fysträning än tidigare, däribland rejält tuff MMA-träning med kampsportsgurun Ulf Silverbern, bar frukt.
– Jag kände att jag utvecklade dels min fysik men också det mentala.
Och när division 1-spelet väl tuffade igång hade hon adderat mer fysik och taktisk skolning till den offensiva flärd, finess och kvickhet hon hade med sig sedan tidigare. Hon inledde säsongen som högeryttermittfältare men ju längre säsongen gick flyttade hon in centralt.
– Jag tyckte mer om att gå in centralt. Blev ännu mer delaktigt i spelet, och Alma (Sjödahl) är ju väldigt bra på kanten och där gillade hon att spela.
Oavsett utgångspunkt på planen var hon med bollen under kontroll ett stort och ständigt offensivt hot säsongen igenom. I startelvan samtliga seriematcher och endast utbytt i två av dessa. Sju egna spelmål blev det.
– Det blev ännu fler assists. Hur många? Ja... många blev det, skrattar hon.
Av de bollar hon slog i nät på egen hand är det ett mål som, åtminstone för undertecknad som befann sig på Folkungavallen just när det skedde, sticker ut. Mycket tack vare att det var på just egen hand.
– Du tänker på när jag sprang från halva planen mot Fanna? Ja, det var helt klart mitt snyggaste mål. Men jag gjorde nog några mindre snygga som kändes mer viktiga, säger Tove.
Ja, här har vi ju ett antal faktorer som gör hennes klara svaljaktstriumf rätt logisk i slutändan. Detta trots att hennes division 1-rutin inför säsongen som gick var allt annat än stor. Raka motsatsen till hennes talang och framtidspotential med andra ord.
– Jag känner att jag utvecklats väldigt mycket jämfört med hur det var för ett år sedan. Och vår andraplats får vi vara nöjda med, tycker hon.
Att hennes utvecklingskurva spikar stadigt uppåt finns det ett kvitto på. Ett kvitto med blågul nyans. I oktober spelade hon F18-landskamp mot Tyskland. Dessförinnan hade hon inte varit landslagsaktuell sedan elitlägret i Halmstad för två år sedan. Nu är dock hon och lagkamraten Alma Sjödahl uttagna till ett nytt landslagsläger, på Bosön.
– Gör man bra ifrån sig där kan man komma med till en landslagscup i La Manga längre fram, säger IFK:s svaljaktsvinnare.