Tankar för tonåringar
Med tankeboken Profetens dotter vill Lisbeth Sommarström uppmana unga läsare att tänka själva. Det är en sådan bok hon själv skulle velat läsa som tonåring och hon hoppas att den ska upphov till många diskussioner. Gärna av den högljudda sorten.
Hon återkommer flera gånger till orden tid och respekt. Bådadera krävs när man vill kommunicera med tonåringar. Själv har hon två därhemma, sextonåriga John och snart fjortonåriga Ella. Båda fanns naturligtvis i tankarna när hon satt och skrev på Profetens dotter, som snart kommer ut i bokhandeln.
Jag har utgått från Kahlil Gibrans Profeten som jag tycker är en fantastisk bok. Det är en sådan bok jag skulle velat läsa när jag var tonåring.
I Gibrans bok ger Profeten råd om kärlek, äktenskap, ensamhet och mycket annat. Lisbeth Sommarström följer i hans spår, men talar till yngre läsare. Därför har kapitlet om äktenskap ersatts av ett som handlar om att vara ihop. Föräldrar, ensamhet, skolan, stress och sorg är andra teman i Profetens dotter.
Jag hoppas att boken ska väcka diskussioner och inbjuda till samtal. Det viktigaste budskapet i biken är att man ska tänka själv. Det är viktigt att förstå att man skapar sitt eget liv.
Nu skriver Lisbeth på en ungdomsroman som tar vid där Profetens dotter slutar. Platsen är en skola, och frågan är vad eleverna där lärt sig efter att profetdottern Zoi försvunnit upp i rymden (!).
Men det gäller att det inte blir för präktigt, suckar Lisbeth som själv var en stor bokslukare som ung. Hon måttar med stora gester de enorma boktravar hon släpade hem från biblioteket och berättar hur Kulla-Gulla och Kitty blandades med de äldre syskonens politiska litteratur.
Profetens dotter ska kunna läsas av både killar och tjejer, men jag vet ju av erfarenhet att det mest är tjejer som läser böcker.
Lisbeth Sommarström är utbildad konstnär och arbetade under hela 90-talet med bild och musik inom omsorgen i Nyköping. Fritiden har hon ägnat åt måleri och musik. Men för tre år sedan bestämde hon sig för att säga upp sig från det fasta jobbet och börja skriva och måla på heltid.
Det var ett bra jobb, men när jag arbetade med människor som fått hjärnskador i vuxen ålder blev jag medveten om hur skört livet är och hur viktigt det är att leva i nuet. Jag ville inte sitta på hemmet och fundera på hur livet kunde ha blivit.
Lisbeth bestämde sig för att styras av några det-går-inte-känslor. Den första tiden i frihet provade hon på allt från att skriva filmmanus till att designa påslakan. Hon har också hållit i skrivarkurser för unga i Brandkärr, Oxelösund och på Gripemuseet i Nyköping.
Filmmanuset kom i retur (det förstår jag faktiskt) medan påslakanet har sålts på ett stort varuhus. Och Lisbeth har många fler idéer att prova. Den 18 maj ska hon, tillsammans med glaskonstnären Kajsa Engstrand, ställa ut i Hellmanska Gårdens uterum i Nyköping.
Vi tänker förvandla caféet till ett akvarium, berättar Lisbeth och pekar på de stora blå vattenmålningarna med badande människor som står uppradade längs väggarna i ateljén.
Sedan väntar boksläppet. Den 20 maj kommer Profetens dotter som Lisbeth hoppas ska intressera skolor, kyrkor och andra som arbetar med ungdomar. Och så tonåringarna själva, förstås.
Jag tycker att det är häftigt att ha tonåringar hemma. När jag tittar på gamla babybilder minns jag hur gott det luktade när man snusade ungarna i nacken. Men jag tycker faktiskt att tåbira och lukten av finnkräm har sin charm, den också. Att vara tonårsförälder är besvärligt, men kul. Det är en rolig ålder. Tonåringar provar åsikter och har en så härlig energi, samtidigt så de är så lealösa och slöa.
I Profetens dotter går hon ganska hårt åt föräldrar, avslöjar hon. Men försäkrar i samma andetag att hon själv är långt ifrån en perfekt förälder.
Men man behöver inte vara perfekt. Ibland kan det mest kärleksfulla vara att ge sina barn lite motstånd.
Så jobbar vi med nyheter