Teaterelever gjorde Shakespeare modern

Intrigen känner de flesta till, familjen Capulet vs familjen Montague, två ynglingar och en smäktande kärlekshistoria utan dess like. Men Tessinskolans teateresteters version av Romeo och Julia bjöd på en hel del överraskningar och nyheter.

Övrigt2006-05-08 08:10
Shakespeares pjäs som gick till historien förknippar vi med hjärta och smärta, svåra gamla ord och enorma kärleksförklaringar. Pjäsen spelas på såväl lågstadieskolor som stora teatrar. Nu valde Tessinskolans
teateresteter att göra en egen, mer djärv och utmanande version av Romeo och Julia. Två föreställningar gavs i helgen på Nyköpings Teater.
Motsättningarna mellan familjerna finns kvar, kärlekshistorien är lika hjärtskärande som någonsin och giftet som Julia dricker i syfte att fejka sin död gjorde sitt Skillnaden i esteternas Råmeo och Djulia är bland annat att språket är ändrat till, om du frågar mig, det bättre.

Det är lätt att man ledsnar på Romeo och Julia bara på grund av allt gaggande av för stora och krångliga ord. Esteterna har tagit ner språket på ett mänskligt plan, i pjäsen förekommer ord som chilla, keff, fett, word och jaa, du fattar grejen. Språket pjäsen igenom gav en mer komisk känsla, och då speciellt när Råmeos kumpaner Mercutio (spelad av David Karlsson) och Benolio (spelad av Kim Sälmark) var på scenen. Liksom Beck har vill-du-ha-en-stänkare-?-grannen som lättar upp stämningen hade Råmeo och Djulia Mercutio, Benolio, Anna (Julias betjänt spelad av Matilda Söderberg) och Laura (medicinbruden Jenny Hofmeijer). Med hjälp av fiffig dialog, roliga uttryck och halvkonstiga utspel fick de publiken att le upp till öronen. Råmeo och Djulias roller var lite mer allvarliga och sorliga, som sig bör, också de otroligt välspelade.

Ännu en sak som inte stämde överens med Shakespears tragedi var att Råmeo hade två mammor, ingen pappa. Det var ett välkommet inslag som inte tog så stor plats egentligen, men det var skönt att lite friskare vindar blåste genom den gamla pjäsen. Ännu en ny och häftig grej var att en del av historien berättades genom ett förinspelat kapitel då Råmeo och Djulia gifter sig, detta visades på en stor duk med en projektor, det var häftigt.
Innan pjäsen började fick Ronnie Eck, regissör, sminkör och danskoreograf säga ett par ord. Han berättade hur otroligt duktiga dessa första- och andraårs elever var och hur hårt de hade jobbat.
När jag tittade på generalrepetitionen glömde jag bort att de var första- och andraårselever, de är ruggigt bra! sa han och jag kan inte annat än hålla med. Esteternas uppsättning av Råmeo och Djulia var både underhållande, intressant och professionell djävligt bra helt enkelt!
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om