Tegumman har blivit knyppelgumman
31 personer går just nu på Birgits knyppelkurser. Åldern på deltagarna varierar mellan 13 år och upp till hennes egen ålder. Den yngre skaran bland deltagarna representeras visserligen av hennes egna barnbarn, men hos dem har intresset verkligen gått hem.
Javisst, de deltar båda på kurserna och dessutom brukar vi sitta här hemma hos mig och knyppla tillsammans, säger Birgit med lite stolthet i rösten.
För de flesta i Nyköping med omnejd är Birgit Eriksson mest känd som tegumman. Hon drev under flera år Tehuset på öster, en affär fylld till bredden och höjden av olika tesorter och kinesiska ting. Att hon numera kallas för knyppelgumman känns därför inte helt oväntat.
Mina dambekanta frågade om jag inte höll på med knyppling. De hade nämligen varit på knyppelkurs i Vadstena och blivit riktigt bitna, berättar Birgit.
Nyfiken som hon är följde hon med nästa gång det var dags för kurs. Efter ett par dagar i Vadstena där hon knypplade för allt vad händerna höll för, var även hon biten.
Det var verkligen skitroligt, säger hon och skrattar med hela kroppen.
I år är Birgit inne på sitt trettonde år med knyppelkurser i Nyköping. Hon började i liten skala hemma i vardagsrummet men intresset ökade och deltagarna blev för många. Knyppelgumman fann dock en lösning och sedan ett par år tillbaka hyr hon en lokal på Regeringsvägen i Oppeby.
Det är perfekt, min svåger har en smörgåsbutik precis intill så det är aldrig några bekymmer med fikat, säger hon.
På väggarna i Birgits hus är det fullt med konstverk som hon själv har knypplat ihop. Prydligt inramade hänger skira hjärtan sida vid sida med kinesiska sirliga fönster och ett frodigt livsträd. För ett otränat öga ser knypplandet väldigt komplicerat ut. Men det är det inte om man ska tro knyppelgumman.
Korsning, vridning, korsning, vridning och sen är det bara att dra åt. Nä, järnvägar, nu blev det fel!
Trots en liten miss kan Birgit verkligen sitt hantverk. På mindre än en timme har hon knypplat drygt en decimeter på sitt nya hemliga projekt. Den här monteringen på knyppeldynan ska bara bli 3,5 meter lång men med den här takten har hon antagligen hunnit börja på ännu ett projekt innan veckan är slut.
Hantverket har alltid legat Birgit varmt om hjärtat. Redan i sjuttonårsåldern började hon att sticka. Det har blivit otaliga tröjor, dukar och väggbonader genom åren.
Men knypplingen är allra roligast, säger hon själv.
Hon är lite orolig för att hantverket ska dö ut, att yngre människor hellre köper fabriksgjorda saker. Men i Birgits lådor med knypplade skapelser finns ett skärp av grovt bomullsgarn. Det påminner väldigt mycket om de dyra modeller som finns att köpa inne i stan och som bärs av varje modemedveten tonåring. Kanske är knypplade skärp ett sätt att locka den yngre generationen till hantverket i allmänhet och Birgits knyppelkurser i synnerhet?
Knyppelgumman Birgit är glad att ha hälsan i behåll, hon gillar att umgås med människor och kurserna ger henne ett rikt socialt liv.
Jajamensan, halva nöjet med livet är ju att kunna vara så här som jag är, pigg och glad trots att man är en gumma, avslutar hon.
Så jobbar vi med nyheter