Och visst kommer femtiotalet bli både 70 och kanske 100 år gammalt, det visar inte minst delar av publiken i Nävekvarns Folkets park.
Vid Nävekvarns pittoreska Folkets park har fullmånen gjort sig påmind och Bråvikens vattenyta ligger i stort sett spegelblank. Några jänkare står parkerade vid entrén.
Och det minner om andra tider, tider som flytt, men som faktiskt finns kvar hos en hel del, vilket märks bland i publiken. Flera är runt 25 år, stylade som femtiotalsbrudar eller grabbar och det är de som i framtiden får bära femtiotalet vidare.
Vi som passerat 50 med råge är i majoritet. Närmare 900 åskådarna på plats (långt i från de 3500 då Jerry Williams år 2005 snodde Snoddas på publikrekordet från 1952 i folkparken), men ändå så pass många att det blir tryck framme vid scen och får en att minnas hur det var förr - det var inte alltid knökat, men blev bra drag ändå.
Här ser ni fler bilder från nostalgikvällen signerade fotograf Sandra Nordin!
Top Cats inleder vid dansbanan. Rockabilly med klös och shaking.
The Boppers levererar sväng. Inleder med "Rama lama ding-dong", det låter bra. Stämsången sitter. Och det låter som förr, i bland kanske till och med bättre än i slutet på 1970-talet.
Efter några låtar slänger de in en ny med "Wanna be your man", en i stort sett a capella låt, som är svår att värja sig mot.
Så saggar det lite och i sina sämre stunder kan The Boppers låta som ett av alla habila dansband. Och jag tycker Peter Jezewskis spröda sång saknas (han lämnade gruppen för många år sedan).
Men när originalmedlemmarna Mats Lagerwall och Ingemar Wallén drar i gång, uptempo låtar som "Jeannies coming back" och "At the hop" så blir det gung och jag har sällan sett så många glada människor, som buggar och twistar i grässlänten, den här julikvällen när femtiotalet var tillbaka 2017.