Tidig hjälp kan minska behovet
Att vara tryggheten som alltid finns där. Men aldrig bli den riktiga föräldern. Britt-Marie Östlingsson vet vad som krävs av en fosterförälder.
Hon har både fosterbarn och barn och tonåringar som kommer då och då. Hon har haft kontakt med många familjer genom åren.
Det började med att jag gick till socialkontoret och frågade om de behövde hjälp, säger hon.
Hon fick bli stödperson i en familj. Så småningom fick hon fosterbarn och sedan har det rullat på.
De positiva stunderna är många. Hon berättar om glädjen när det går bra för barnen. Om lyckan när ett barn börjar få tillbaka kontakten med sina föräldrar och börjar få träffa dem.
Men det finns också tuffa tider. En del barn har haft det svårt.
Man räcker säkert inte till alla gånger, precis som när det handlar om ens egna barn, säger hon.
Hon har sin roll mycket klar.
Ibland kan barnen behöva komma bort. Stabilitet och trygghet är viktigt. Men jag ska inte konkurrera med föräldrarna.
Den som vill bli fosterförälder måste verkligen tänka över det, tycker hon.
Uppdraget är inget man bara kan lämna. Samtidigt ska man inte vara rädd.
Det är precis som att ha egna barn. Men man måste vara beredd att kliva tillbaka en dag, säger hon.
Britt-Marie Östlingsson har märkt att kommunen har svårt att få fram familjer.
Det behövs så mycket familjer nu. Jag tror att det beror på att man går in för sent. Om man satsade på stödpersoner
i familjerna när barnen är mindre skulle de kanske aldrig behöva flytta, säger hon.
Hon önskar sig mer kontakt med andra familjehem.
Kanske kunde man samla alla en gång om året och hyra in en bra föreläsare. Så skulle vi fosterföräldrar kunna lära känna varandra och stötta varandra mer, säger hon.
Så jobbar vi med nyheter