– Jag tänker på vårdtagarna. Så här får det inte gå till. De accepterar läget och klagar sällan, därför känner jag att jag måste göra en anmälan till IVO.
Så säger en tidigare anställd som har jobbat ett och ett halvt år på Wonabee AB, som vill vara anonym i tidningen.
Hen styrker det som Jenny Erlandsson, Martin Gonzalez och Sofie Karlsson berättar om vårdtagares sekretessuppgifter som förvaras i ett olåst skåp, scheman som ändras ideligen och inlagda, obetalda raster när brukare avbokar tjänster.
– Sista månaden jag var där ändrades schemat fem eller sex gånger. Det var frustrerande att få reda på samma dag. Allt var väldigt rörigt.
– Jag uppfattade att det var en medveten strategi av cheferna att inte ha kollektivavtal, det var då lättare att kringgå vissa saker, till exempel arbetstidslagstiftningen. Under min sista tid hände det flertalet gånger att jag fick höra att personal hade jobbat åtta till nio timmars pass utan raster.
Varför valde du att säga upp dig?
– Jag var samordnare och kände att jag inte kan vara chefens högra hand och jobba på det sätt hon önskar. Kommunen tar för givet att allt sköts som det ska, men det var mycket som känns oseriöst.
– Lönen stämmer inte alltid och löneökning har inte gjorts på flera år. De som jobbar över sin procent och hoppar in när andra är sjuka får aldrig något extra.
– Ingen informeras om Lex Sarah eller Lex Maria. När jag började min nya anställning tog de för givet att jag visste vad som gällde eftersom jag arbetat inom hemtjänsten, men det var ingen på Wonabee som ens gick igenom vad tystnadsplikten innebär, vi skrev bara på pappret.
– När jag sa upp mig så blev jag utfryst, uppfattade även att andra som slutade också blev det. Som samordnare var jag heller aldrig ledig, jag blev ofta uppringd på ledig tid. Till slut orkade jag inte längre. Man ska inte behöva ha ont i magen när man går till jobbet.