För fem år sedan tog Jonas Hästbacka kontakt med Therese Blom på Facebook. De var barndomskompisar och han var nyfiken på hur hon hade det. I dag, fem år senare, sitter de båda i en svart skinnsoffa med dottern Tilda i knät. Men resan från det att graviditeten var ett faktum tills att de hade Tilda i sin famn var lång.
– Vi fick veta i november förra året. Då hade jag ganska nyligen fått veta att jag skulle opereras för mitt hjärta, säger Jonas.
Tidigt började Therese ta stryk av sin graviditet. Hon mådde konstant illa.
– Redan i december fick jag åka in till Nyköpings lasarett där jag fick dropp. Jag var helt slut, säger hon.
Samtidigt orkade Jonas allt mindre och i januari blev hans hjärta snabbt sämre och han lades in i Uppsala.
– Jag opererades där och var kvar i tre veckor. Sista veckan fick jag komma till Nyköping, berättar han.
Väl i Nyköping fick han snart sällskap. Thereses illamående hade tagit nya proportioner och också hon blev inlagd.
– Vi låg i Nyköping samtidigt. Läkarna sa att jag var nära svältningsgränsen eftersom jag inte fick behålla något och det lilla jag fick ha kvar gick direkt till bebisen i magen. Jag låg inne i tre dagar, säger Therese.
Efter det fick både Jonas och Therese komma hem, Jonas mör efter en operation där hela bröstkorgen sågats upp och Therese märkt av sin graviditet.
– Det var tufft men vi fick försöka leva på så gott vi kunde, säger Jonas.
Båda trodde att de nu skulle kunna pusta ut och börja förbereda sig på sin kommande uppgift, att bli föräldrar. Men riktigt så blev det inte. På skärtorsdagen kollapsade Therese på jobbet.
– Jag skickades till Nyköping med ambulans och det visade sig att jag hade början till en hjärtinfarkt. Kroppen orkade inte mer, det blev för fysiskt ansträngande att må så dåligt som jag gjorde tillsammans med stressen över allt med Jonas. Då blev jag inlagd på intensiven och låg kopplad till maskiner i två dygn för att de skulle se så jag inte blev mer sjuk. Men som tur var blev jag inte sämre, det gick tillbaka av sig själv, säger Therese.
Efter sista vändan på sjukhus ville Therese nästan ge upp.
– Jag tänkte att nu får de plocka ut ungen, jag ville bara bli bra! säger hon.
Men ungen stannade kvar och Therese blev bättre. När hon fick komma hem hade hon och Jonas ett par månader på sig att börja fundera på framtiden.
– Ja, det var väl först där i april jag började förstå att jag skulle bli pappa, säger Jonas.
Efter alla turer hade Therese förberett sig på att förlossningen skulle bli lika jobbig. Men plötsligt var det som att turen kom i kapp.
– Det gick bra, helt utan komplikationer. Att föda var rena drömmen mot hur jag mått under graviditeten, säger Therese.
Det fanns en viss oro över att Tilda skulle ha ärvt sin pappas hjärtfel. Men inga undersökningar visar på att så är fallet. Något som lättade de nyblivna föräldrarna. Men trots att den tuffa historien fick ett solskensslut är de inte redo att säga något om eventuella framtida syskon.
– Vi tar en dag i taget nu, vi får se vad som händer, säger Therese.