Inget är som gammal vänskap, brukar man säga. Men det finns undantag. Ett är den vänskap, som Edgar och jag haft under senare år.
Edgar växte upp i Norrköping, där han arbetade hos "Vargpappan" Arne Bergström och var med sitt praktiska handlag dennes allt i allo. På lediga stunder hade han småroller och var statist vid Norrköping-Linköpingteatern.
På 60- och 70-talet förestod han en bensinstation i Jönåker, där familjen bodde. Genom sin känsla för service och vänlighet fick han stamkunder som Sven Stolpe, Karin Juel, Rolf Björling och Snoddas. Gunnar Ericsson på Facit i Åtvidaberg rekommenderade sina anställda att alltid tanka bilen hos Edgar.
När han kommer till Nyköping, vaknar på allvar hans konstnärliga skapande och blommar ut i förmågan att arbeta skulpturalt med att ge gamla, använda material ett nytt liv i konstnärlig form. De är gjorda med en varsam, känslig hand och med en stor portion humor – precis som Edgar var.
Ingen kunde undgå att beröras och glädjas över honom och hans konst.
Ulf Abrahamson