Tjejerna som syns utan stringtrosor
Sedan 1910 har kvinnor kämpat för kortare arbetstider, högre lön och framför allt jämlikhet mellan könen. Men hur långt har vi egentligen kommit?
Så visst, det har blivit bättre, menar Yvonne Hirdman, professor i historia på Stockholms universitet.
Fast å andra sidan har vi ju exempelvis alla dessa unga kvinnor som ständigt exponeras i media. Sexualitet har blivit ett säljande koncept. Ur dessa aspekter är jag tveksam till om det blivit bättre, fortsätter Yvonne Hirdman.
Yvonne Hirdman tycker att internationella kvinnodagen har förvandlats till en slentrianmässig högtidsdag som mors dag eller semlans dag.
I Sverige har det blivit någon slags ritual att fira kvinnodagen. Jag kan tycka att det känns förlegat. Egentligen borde man införa den manliga normens dag eller något i den stilen. Det är männen som måste lära sig.
För att kunna göra sina röster hörda i en mansdominerad värld har Tjejernas bildats. Tjejernas består av tonårstjejer i tre olika grupper. De håller till i Slakthuset i Nyköping och träffas minst två gånger i veckan.
I dag ska killar ta för sig och tjejer ska vara våp. Det är tydligen priset vi måste betala för att synas.
Ulrika Nynäs, Lisa Albertsson, Martina Saar och Karin Grubbström går alla i åttonde klass. De har gått med i tjejgruppen för att försöka påverka samhällets allmäna syn på kvinnor.
I grupperna arrangeras temakvällar om bland annat feminism, miljö, sex och samlevnad och rasism.
Gruppen har stärkt tjejernas självförtroende och nyligen deltog de i projektet Varför går Isabella på tjejmiddag? De besökte då sjätteklassare på olika skolor i Nyköping för att upplysa dem om den snedvridna bild av tjejer som finns i samhället.
Vi försökte få dem att förstå att det inte är nödvändigt att gå klädd i stringtrosor och urringade tröjor för att synas. Vi ska inte behöva framställas som objekt för att behaga killarna. Utseendefixeringen har gått för långt, säger Karin Grubbström.
Tjejerna anser inte att man föds med könsrollerna inbyggda utan att det är något som skapas först av föräldrarna när de klär babyn i blått eller rosa. Och sedan av media och samhället. De har fått bra respons ute på skolorna, fast de tror att det är få som verkligen vågar bryta mönstret.
Vi försöker fungera som ett vaccin för unga flickor. Sen är det upp till dem att ta ställning, säger Martina Saar.
Men ju mer vi har engagerat oss, desto mer har vi fått våra misstankar bekräftade. Det har gett oss en kraftigare känsla att vi måste reagera och det nu!
Så jobbar vi med nyheter