Tjosan och djupsinne i möte

Övrigt2002-10-09 00:07
Se och hör Jan-Olof Andersson! Det ska sägas direkt, om ni är det minsta intresserade av svenska visor.
Om världen vore rättvis skulle en mästartrubadur som han vara känd från TV och radio.

Men katten vet om det inte på ett sätt är bra som det är, för oss i publiken. För livslevande och unplugged är ändå bäst. Som i går i Olrogsalen. Inga sladdar och apparater. Bara en artist som verkligen kan spela gitarr och verkligen kan sjunga. Som är en strålande historieberättare och diktläsare på västgötska. Och som dessutom kan bygga upp en varierad kväll med inledning och avslutning, få kontakt med publiken, få den att sjunga med i Olrog-refrängerna.

Kärlek, drömmar och längtan fanns annars i programmets första avdelning, inte minst genom Jan-Olof Anderssons egna texter och melodier.
Lite kunde jag ibland värja mig mot de själfulla orden, i stil med dagens uppbyggligt andliga visa. Men där fanns också ett budskap att studera djupare via hans skivinspelning.
Kraft i rösten kännetecknade En liten konstnär med stor inlevelse i Ferlins lilla människoöde, utsatt för vresig vind och sträng köld.
Alf Hambes visa om hösten levde övertygande på ord och ton i sig själva, men här märktes också Jan-Olof Anderssons förmåga att lyfta fram ord och fraser med betoningar och pauser.

Gitarrspelet hade ett strålande flyt och var närmast komplett. Nå, en och annan skavank då i den klassiska tekniken för klockklangen i Rio de Janeiro. Men Lille Bror Söderlundhs En valsmelodi utan text som solo hörde jag med stor njutning, likaså Ulrik Neumanns En kärleksvals.
Känsligt spelade han motstämmor till sången eller gjorde en blues av Alf Proysens snigelvisa. Eller lirade jazzgitarr med svängigt täta ackordbyten. Eller spelade tango till synes på tvären mot Taubes Carmencita. Och så lätt det verkade sedan.

Häng sedan en gammal gitarr från 1956 runt halsen på Jan-Olof Andersson efter paus och låt honom gå omkring och komma loss på Olrog.
Då hör man alla orden, och Violen från Flen som för första gången. Hans fotstamp driver på de bullriga sångerna, de djupsinniga får en nedtonad känslighet som griper tag, som när Skalden Atterboms lycksalighetsdrömmar möter två rum och kök med sopnedkast.
Strålande!

Fotnot: Jan-Olof Andersson uppträder i kväll onsdag i Tystberga, på torsdag i Runtuna och på fredag i Stigtomta.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om