Det är 17 år sedan Liza Marklund slog igenom med "Sprängaren" och introducerade oss till den envisa kvällstidningsjournalisten Annika Bengtzon som med bagen på axeln och blocket i fickan oftast ligger ett par, tre steg före polisens mordutredare.
Elva böcker och många miljonupplagor senare är det dags för grand final. Med "Järnblod" tar Marklund farväl av Annika Bengtzon och lämnar henne åt sitt öde på det nu sjunkande tidningsskeppet. För precis som i verkligheten har medieutvecklingen rullat på i rasande fart och hur det ska gå med den seriösa journalistiken är en öppen fråga.
Med åren har vi fått inblick både i Annika Bengtzons kamp med livspusslet och gubbsen på jobbet. Vi har koll på hennes dagishämtningar och äktenskapliga uppbrott. Men vet inte så mycket om hennes ursprungsfamilj. I "Järnblod" är hon dock tillbaka där allt började, i Hälleforsnäs.
Annikas syster Birgitta är försvunnen. Deras kontakt har genom åren varit ytterst sparsam. Medan Annika gjort karriär i storstaden har lillsyrran stannat på vischan och dragit försorg om en ständigt arbetslös karl. Bengtzon-systrarna har inte längre särskilt mycket mer än sin knapra uppväxt gemensamt.
Bok nummer tio, "Lyckliga gatan", utspelade sig delvis på Solsidan i Saltsjöbaden. I "Järnblod" är det andra änden av samhällsstegen som Marklund flyhänt tecknar. Och hon är nästan lika träffande och elak i sin beskrivning av landsortens losers som av lyxlirarna i den rika förorten.
Skurken är dock densamma, en bestialisk styckmördare jagas över hela Europa. Åker han fast kommer brotten i de två sista romanerna att klaras upp samtidigt.
Själva intrigen är så mycket att hurra för, den känns tunn och en smula tillkämpad, som om Marklund tröttnat lite och fått ligga i för att få till sin sista Annika- plot. Ändå lyckas hon som vanligt få till en riktig bladvändare. För man vill ju veta hur det går för Annika i slutänden. Ska hon klara sig undan mannen med slaktmasken? Eller ska det gå för henne som för Kvällspressen?
På vägen dit dräller det av roliga anspelningar på samtida fenomen som Thomas Quick-killar, Facebook-besatthet, nagelskulptriser och ljusskygga nättroll. Som sörmlänning kan man dessutom gotta sig i en massa geografisk igenkänning: I "Järnblod" rör sig Annika Bengtzon hemtamt mellan Mellösa, Malmköping, Hosjön, Flen, Tallsjön, Julita, Granhed och Eskilstuna.
Så även om just Annika Bengtzons och papperstidningarnas öde nu tycks beseglade så är det bara att hoppas på att Liza Marklund fortsätter med det hon är så bra på: spegla Sverige här och nu på ett underhållande sätt.