Tråkiga prästkläder fick Kersti att starta eget
Så tråkiga kvinnliga präster ser ut, som karlar, sa Kersti Lannergård till sin man som är präst, när hon besökte en kyrklig mässa i Borlänge 1999. Maken svarade gör något åt det, då!. Kersti satte igång att rita kläder för
Jag har sytt sedan jag var 12 år, och lärt mig hantverket av min mamma. När vi bodde i Norberg förestod jag en systuga, men det var bestämt att den skulle utmynna i ett eget företag, säger Kersti Lannergård.
Så blev det. Kaftaner, prästskjortor och polotröjor med plats för det vita prästinsticket är hennes specialitet. Till och med särskilda fleecetröjor för präster och diakoner finns i kollektionen. Det största projekt hon tagit på sig var en ny korkåpa till församlingen i Norberg. Hon vävde tyget själv och broderade med guld. De vanliga prästkläderna är däremot inte pråliga. Präster får ha svart, grått, vitt och blått, diakoner får bara klä sig i grönt.
Trots att färgerna är desamma så är det underbart att få sy kläder i material som är sköna att bära, säger Kersti Lannergård.
Sedan ett knappt år tillbaka bor hon och maken i Runtuna. En kyrkoherdetjänst blev ledig för honom.
Jag ville inte flytta. Jag hade mitt företag i Norberg, med en anställd, berättar hon.
Nu har hon börjat bygga upp sin verksamhet på nytt i Runtuna. Men hon har också tagit jobb inom åldringsvården för att lära känna männsikor i trakten.
Man blir inte rik, men i Norberg kunde jag ha en anställd, så det gick bra. Det kommer att gå bra här också, säger Kersti Lannergård.
Så jobbar vi med nyheter