"En nödvändig sak", kände dåvarande landstingsrådet Thomas af Bjur (FP).
"Otroligt bra", tyckte primärvårdsnämndens Pia Bernthling (C).
Förslaget att bygga ett organiserat traumastöd till krigsbarn gillades också bland hälso- och sjukvårdens tjänstemän, som också sneglade mot Syrien, Somalia och Afghanistan. Det var sensommaren 2013 och strömmen av människor på flykt undan bomber och terror tilltog.
Många kom med posttraumatiskt stressyndrom till följd av sina upplevelser. Men Sörmland stod utan specialistvård, stöd och behandling att ge.
Mot detta hade två M-politiker i fullmäktige reagerat. De skrev en motion som föreslog att landstinget, i samverkan med länets kommuner, skulle starta ett systematiserat traumastöd till nyanlända barn och ungdomar att bearbeta och hantera följderna av svåra upplevelser.
Men det gällde att agera skyndsamt, tyckte landstingets politiska ledning och beslutade att göra en behovs- och konsekvensutredning.
Vid tiden för M-förslaget fanns 1 500 asylsökande i Sörmland. Drygt ett år senare var de drygt 3 100. Då hade utredningsuppdraget fortfarande inte lagts ut.
Ytterligare ett år senare hade antalet asylsökande mer än dubblerats igen: 6 885. När utredningen till slut blev klar hade länet, sedan förslaget väcktes, dessutom tagit emot drygt 4 350 flyktingar med uppehållstillstånd.
Ungefär en tredjedel av flyktingarna är under 18 år. Enligt forskning som bland annat Röda korset stöder sig på, har en tredjedel av dessa varit med om traumatiska upplevelser. Cirka tio procent av tredjedelen är enligt forskningen så illa däran att de behöver professionell hjälp.
Grovt räknat motsvarar det ett 80-tal nyanlända barn som 2014–2016 togs emot i länet.
Då är den ännu större andelen asylsökande barn med rätt till vård inte medräknad.
Men förslaget om systematiskt traumastöd återkom inte på den politiska agendan. Det bedömdes vara orealistiskt att landstinget skulle ta ansvaret för stödet åt de svåraste traumafallen.
– Också regeringen har aviserat att det är naivt att tro att mindre landsting klarar det. Det kräver ofta både djupa kunskaper och mycket tid. Det går inte med den enorma omsättning av patienter vi har i primärvården, säger landstingets hälsovalschef Asghar Farahani Shiviari.
Några mindre landsting – bland dem Östergötland och Örebro – har bevisligen klarat det. Men när frågan utreddes i Sörmland ansågs specialistkompetensen inom primärvården vara otillräcklig. Därtill bedömdes enligt hälsovalschefen att underlaget svåra traumafall var för litet.
– Därmed inte sagt att behovet inte finns. Vi möter människor med trauman efter tortyr och gruppvåldtäkt. Men de måste hanteras på annan nivå.
Barn och vuxna med svåra trauman får fortsätta att söka hjälp utanför Sörmland. Landstinget har enligt hälsovalschefen goda möjligheter att genom asyl- och migranthälsans uppsökande verksamhet fånga upp och remittera dem. Mindre allvarliga trauman ska kunna behandlas inom den satsning på psykisk ohälsa som landstinget nu gör.
Utöver barn- och ungdomspsykiatrins resurser har flera psykologer och psykoterapeuter rekryterats till primär- och barnhälsovården. Under våren storsatsas på kris- och traumautbildning av personal i landstinget och kommunerna.
– Behovet av traumastöd är inget vi prioriterat bort. Men vi satsar där vi kan göra skillnad.