Trevligt var ordet, Glenmark, Eriksson och Strömstedt

Jag är inte säker att trion i GES tycker att trevligt är det bästa betyget deras nya turné kan få.
Ändå är det just det som slår mig där jag står och huttrar i augustikylan på Jogersö hur väldigt trevligt det är.
Solidariskt delar de tre på tiden och utrymmet, vänligt gnabbas de i mellansnacken och bussigt bjuder de på välkända hits. Dessutom verkar de själva faktiskt ha, ja just det trevligt därframme på scen.
Till och med Jamie Meyer som inleder konserten, bjuder på lättlyssnade refränger och entusiastiskt försöker få igång publiken med armviftningar och handklapp, passar som hand i handske in i det trivsamma konceptet.

GES Andra sommaren står det på turnétröjorna, men det har faktiskt gått rätt många år sedan den där heta sommaren då trion grävde guld ihop med svenska fotbollslandslaget. Och i ärlighetens namn har väl inte heller hitsen varit så många sedan 1994.
Det finns med andra ord skäl att tro att årets skiva och turné inte bara är en kul nostalgitripp för Glenmark, Orup och Strömstedt. Alla tre skulle behöva ta ett rejält kliv uppåt i karriären.

Men GES är nog inte bästa sättet. För på Jogersö är det pinsamt tydligt att det är solohitsen från förr som publiken kan bäst och vill höra.
Därför blir också jublet som allra högst när Orup sjunger att han är upp över sina öron förälskad, Glenmark försäkrar att han är en djävel på kärlek och Strömstedt berättar att han är förlorad igen. Låtarna från nya GES-skivan passerar däremot utan större publikentusiasm.
Jag slås också av vilket äktenskapstycke de tre har, åtminstone musikaliskt. Så trots att jag trodde att jag hade någorlunda koll på de tre solokarriärerna blandar jag gång på gång ihop refrängerna. Visst är väl det här Strömstedts låt? Eller var det Glenmark som sjöng den? Det är tur att de inte börjar sjunga varandras sånger, för då skulle jag bli alldeles vilsen.

Men halvvägs genom konserten blir det ändå uppenbart att det är Orup som är det starkaste kortet denna andra sommar.
Anders Glenmark må vara en bra låtsnickrare och producent, men scenutstrålningen är svag. Inte heller Niklas Strömstedts kärleksballader lyckas riktigt tända publiken. Orup däremot har en härlig energi när han sjunger att han hellre blir jagad av vargar och river av sin minst tio år gamla Mercedes Benz-hyllning så att den känns alldeles ny.

Medan mörkret faller över Jogersö avslutar trion konserten med När vi gräver guld i USA. Förstås. Men kommer sedan in och kör en handfull hits nonstop som extranummer. Allt medan publiken nynnar med i låtar som i radiostationen Lugna Favoriter brukar presenteras som klassiker från 80-talet.
Trevligt, var ordet!