Den gångna veckan har flera Trosatjejers mörka vårtermin börjat spricka upp och se ljusare ut. Året startade på fel fot när en tjej slog en jämnårig flicka i ansiktet utanför en fritidsgård. Fysiskt och psykiskt våld följde sedan med två tjejer på ena sidan och ett större tjejgäng på andra.
‒Gänget har skrikit hora efter min dotter på gatan, spottat henne i ansiktet, kastat stenar efter henne och lagt ut bilder på sociala medier. De har också bränt henne med en cigarett och tagit av henne mobilen för att ta bort bildbevis, säger mamman till flickan som blev slagen i ansiktet i december.
Förundersökning pågår just nu angående misshandel och olaga hot under längre tid mot dottern. Även kompisen har känt sig utsatt och slutat gå till skolan.
Innan mamman vände sig till polisen, kontaktade hon skolan som började utreda situationen.
‒Jag blir så himla besviken, de har inte gjort ett skit. De har haft möten med ungdomarna, och det kom nu när jag börjat agera ännu mer och gått ut på social medier. Det har varit jättekämpigt, men nu agerar skolan helt plötsligt, säger hon.
‒Det är tråkigt när det blir så här. Det har dragit ut på tiden, medger rektorn som menar att de brukar klara upp liknande situationer snabbare.
Flickans mamma är kritisk:
‒De borde skapa en trygg miljö för barnen som blir utsatta. De säger: vi har utfört en kränkningsanmälan. Men vad innebär det helt praktiskt för min dotter? De borde ha reagerat snabbare, samlat oss föräldrar och påtalat problematiken.
En förklaring till att de inte kommit till botten med mobbningen tidigare beror på att ungdomarna går i olika skolor, enligt rektorn.
Skolorna i Trosa har inte en gemensam antimobbinggrupp, vilket bland annat Gnesta kommun har. Där arbetar de med att ta fram ett ramverk som sträcker sig över skolgränserna.
I Trosa förenar fritidsgårdar elever från hela kommunen, ger stöd till ungdomarna och informerar skolorna om vad som sker på fritiden.
Fritidsledare, elevassistenter, kurator, personal och rektor ingår i trygghetsteam som arbetar mot mobbning i skolan. Till skillnad från många andra skolor har de inte kamratstödjare, eftersom de anser (med stöd från Skolverket) att det inte minskar antalet mobbare. Istället har de elevassistenter som har överblick och fångar upp elever som mår dåligt och behöver stöd.
‒Det är svårt att övervaka vad som händer på kvällar och helger, och som sedan kommer upp i skolan på måndagen efter, säger rektorn.