Tröst för rädda ettagluttare
Var är Bus-Alfons? (1982) berättade hur läskigt det kan vara att börja skolan innan man gör det. Och hur kul och lätt det är när man verkligen kommer dit.
Tjugoett år senare är det Ronny och Julias tur att börja ettan. Men jag undrar om inte Måns Gahrton och Johan Unenge läst sin Alfons? Åtminstone är våndorna, farhågorna och funderingarna desamma.
Man blir alltid varm i hjärtat när man läser om Ronny och Julia. Dessa två små bästisar är också pirrigt kära i varandra och vill inget hellre än att vara tillsammans. Så när den läskiga skolstarten får Ronny att bli sjuk i hela kroppen vill inte Julia gå till skolan hon heller. Men när Ronny hör det känner han sig genast piggare. Och så går de dit i alla fall ihop.
Mer komplicerad än så är inte handlingen, men Gahrton och Unenge lyckas väl med att förmedla det härligt otäckt spännande i att börja skolan.
Visst går det bra att leka skola, men när Ronnys mormor berättar om skamvrår och dumma fröknar blir det plötsligt läskigt.
Johan Unenge visar i bild precis hur det ser ut i Ronnys fantasi ekande långt mellan bänkarna, Ronny själv i skamvrån och en elak frökenskugga som tornar upp sig som ett moln över alltihop.
Gahrton och Unenge gör också serier, och i bilderböckerna om Ronny och Julia finns mycket av seriemediets stilisering och förenkling. Ronny har till exempel alltid samma smått förvånade uppsyn och texten är ordknapp och precis. Men det finns en värme och en direkthet i Ronny
Så jobbar vi med nyheter