Trötta öron
Vad nu landets alla första- och andragångsväljare fick ut av den högljudda debatten i Sveriges television på söndagkvällen mer än tillfällig huvudvärk och trötta öron är frågan. Varför just unga väljare skulle tilltalas av ett program som bjuder på en kakafonisk ljudmatta och människor som ständigt faller varandra i talet är svårt att förstå.
En debatt riktad till ungdomar tidigare i våras fick kritik för att vara för välordnad och för välregisserad. Det kan man inte säga om den här: det var stress, avbrutna meningar och ofullständiga svar. Ett antal intressanta och välgjorda reportage försvann i den allmänna villervallan, synd för dessa var sevärda. Och diskussionen om boende hade förtjänat ett bättre öde än att höra utfrågare och politiker höja rösten steg för steg för att överrösta varandra. Det var panik och tidsbrist från första sekund, först efter en dryg timme började det bli någon form av ordning.
Mycket hade varit vunnet om man haft modet att skippa den enormt förutsägbara debatten om kampen mot terrorismen och satsat på de övriga ämnena: arbetsmarknad, boende och integration. Då kanske det till och med funnits tid att låta de inblandade tala till punkt.
Så jobbar vi med nyheter