Fyra och ett halvt år har passerat sedan SN senast träffade Alek Poulten, Trosakillen som till följd av en CP-skada vid födseln varit hänvisad till rullstol för att ta sig fram. Då, i januari 2014, hade han nyligen lyfts fram i "Svenska hjältar"-galan på TV4 tillsammans med kamraterna i klass 5B på Vitalisskolan.
– Ni är världens bästa klass, sa en stående Alek framför tv-kamerorna, när klassen utsågs till årets barnhjältar 2013.
Bakgrunden till det hela var en nationellt uppmärksammad insamling som klassen anordnade i början av 2013 – något som möjliggjorde en dyr men avgörande ryggoperation för Alek i S:t Louis, USA. Utan den hade han sannolikt suttit i rullstol fortfarande. SN bevakade utvecklingen, både före, under och efter operationen, och SVT spelade in en dokumentär. Filmen visar en positiv nioåring, lycklig över att kunna gå själv, men också plågad av svåra smärtor till följd av operationen.
När SN i dag gör ett återbesök hemma hos familjen Poulten är det mycket som har hänt. Efter operationen i USA har Alek gått i genom en hård rehabiliteringsperiod – regelbundna besök på sjukgymnastiken i Nyköping, flera intensivträningsläger utomlands, och dagliga träningspass hemma med mamma Anna och pappa Phil.
– Alek förbrukar varje dag tre-fyra gånger så mycket energi som vi gör. Kroppen jobbar så pass hårt och bränner väldigt mycket, säger Anna Poulten, när vi alla satt oss ner runt familjens köksbord.
Parallellt med träningen, som fortfarande tar upp en stor del av vardagen, har Alek också satsat hårt på skolan. Det märktes inte minst i somras när han gick ut nian på Tomtaklintskolan. Tillsammans med tio andra elever examinerades han med bäst betyg i sin årskurs. I dag går han första året på Nyköpings Enskilda gymnasium.
– Jag har hittat en slags frihet i skolan. Det har blivit en plats där jag inte behöver fokusera på träningen. Jag kan lägga tankarna på annat. Där finns också det sociala, att vara med kompisar, säger Alek, som sedan länge vet vad han vill utbilda sig till.
– Helst skulle jag vilja arbeta som läkare eller advokat. Jag har själv fått så mycket hjälp under min resa. Det skulle vara ett sätt för mig att ge tillbaka.
Efter 2014 har Alek genomgått ytterligare operationer. Året efter ingreppet i USA genomfördes en operation i fötterna, där ett antal plattor sattes in. Fötterna var skeva och behövde rätas upp. Operationen ledde dock till komplikationer.
– Jag fick kämpa mycket mot infektioner efter att plattorna opererats in. Kroppen ville stöta bort dem. Det pågick i flera månader, berättar Alek.
Efter ett par år togs plattorna bort. Fötterna hade delvis rätat ut sig men det krävs fortfarande mycket arbete.
Av allt som Alek hittills varit med om ligger ändå den största utmaningen fortfarande framför honom. För bara några veckor sedan fick familjen nämligen ett chockartat besked.
– Vi var på Astrid Lindgrens sjukhus och träffade en läkare som kom fram till att Alek kommer behöva genomgå en väldigt stor operation. Den största hittills, berättar Anna.
– Man kommer bryta båda lårbenen och rotera dem, för att sedan sätta fast benen igen med plattor. Dessutom kommer man öppna upp bakom knäna och förlänga musklerna. Det finns även en risk för att man kommer behöva bryta av underbenet, i alla fall på ena sidan, och rotera där också. Samtidigt kommer man räta upp fötterna, vilket innebär att man kommer steloperera med en artificiell led. Foten kommer då bara kunna röra sig upp och ner, men inte åt sidorna.
Beskedet slog ner som en bomb för hela familjen. För Alek blev reaktionen särskilt stark när läkaren sa att han nog får räkna med ett sabbatsår från skolan. Fokus måste ligga på den långa rehabiliteringen.
– Jag sa "aldrig i livet". Jag har alltid tyckt att skolan har varit jätterolig. Det är det som jag har sett fram emot om dagarna, säger Alek.
Han har därför fattat ett beslut – det blir inte tal om något sabbatsår.
– Jag ska plugga samtidigt som jag är under rehabilitering. Jag vet att jag inte gör det lättare för mig, men samtidigt vill jag inte gå miste om skolan och mina vänner. Det kommer bli tufft, säkert en av mina största utmaningar.
LÄS MER ►År 2013 – en period som familjen Poulten aldrig lär glömma
Han har familjen bakom sig. Att inte genomgå operationen är däremot inget alternativ. Det skulle kunna få oerhört negativa konsekvenser.
– Om vi inte gör operationen nu så finns det en risk att Alek hamnar i rullstol igen, säger Anna.
Alek fyller femton i oktober och han växer i snabb takt. Med det blir kroppen tyngre och belastningen på benen ökar. Samtidigt blir den obligatoriska träningen, paradoxalt nog, en slags fiende i sammanhanget.
– Benen ligger i fel vinklar hos Alek och musklerna formar sig efter det. För att hålla kroppen stark måste han träna, men till viss del förvärrar det också läget. Musklerna är så otroligt starka och vrider kroppen långsamt åt fel håll, säger Phil.
Alek är fortfarande positiv och har inga planer på att kasta in handduken. SN ställer frågan hur han gör för att behålla kämpaglöden.
– Jag tror att det bästa är att omge sig med personer som betyder mycket för en, som hjälper en när man känner sig nere och när livet är som tyngst. I skolan har jag också samlat på mig några otroliga vänner som ger mig en klapp på axeln när det behövs.
Än så länge har familjen inte fått något datum för när operationen ska genomföras, men förhoppningen är att få en tid bokad innan årsskiftet.
Intervjun vid köksbordet närmar sig sitt slut. Alek berättar att det är mycket som sticker ut bland alla erfarenheter som han hittills har samlat på sig. Han lyfter fram ett särskilt minne.
– Jag kommer ihåg när jag vaknade efter ryggoperationen i USA. Helt plötsligt kunde jag vicka på fötterna upp och ner. Det hade jag aldrig känt förut. För ett tag kändes det som att jag var i någon annans kropp. Det fanns inget krig i kroppen från midjan och ner längre, inget stretade emot. Jag sa till mamma, "det känns som paradiset".
[fakta nr="1"]