Turkisk turism på stark charmoffensiv
På sikt hoppas Turkiet få bli del av en europeisk union som hyllar arbetskraftens fria rörlighet över gamla nationsgränser. Redan idag ser dock landet värdet av turismens fria rörlighet. Turkiet som turistland är dock något som bara är i sin linda, sett till förutsättningarna.
Turisterna tillför viktig valuta, men ska man se det mer strategiskt är det inte intäkterna som är den tunga poängen. Hoppet är att ökad turism från EU-länderna bidrar till att minska de kulturella avstånden till EU-medborgarna. En sväng till Turkiet ska inte kännas svårare eller underligare än en tripp till Rivieran.
Under 2002 besöktes landet av 11 miljoner turister, hit kommer tyskar, engelsmän, spanjorer, ryssar och nordeuropéer. Av dessa var närmare 170 000 svenskar.
Badturismen åker dit det är allra billigast. Så den kan vi inte förlita oss till, vi måste se till andra saker också, säger Necil Nedimoglu, chef för avdelningen för marknadsföring av Turkiet i utlandet. En del av hans jobb är att försöka få människor i omvärlden att se på Turkiet i ett positivt ljus, vilket sett till nutidshistorien inte precis är ett enkelt uppdrag. De andra saker han talar om rör bland annat områdets rika historiska kulturarv, vilket är en tämligen outnyttjad resurs i marknadsföringen av landet. Det är märkligt, men sant.
Här finns arvet efter minst tre imperier, metropolen Konstantinopel/Istanbul, det forntida Troja, de grekiska städerna längs Svarta havs-kusten med mera. Ett El Dorado för den historiskt intresserade.
Men insikten att kulturturismen och upplevelseresorna utgör en värdefull intäktskälla har tagit tid att nå för myndigheterna och stöter fortfarande på patrull.
Vi har närmare 800 arkeologiska utgrävningsprojekt, bara 200 av dem är överhuvudtaget öppna för besök. Det är besvärande få, säger Necil Nedimoglu och skakar på huvudet.
Han vill gärna framhålla att landet bär på ett rikt kristet-judiskt (som han formulerar det) arv, att området historiskt sett har varit känt för sin tolerans och en mosaik av många skiftande kulturer. Det är först på 1900-talet som den kartan ritats om drastiskt. Nu finns det uppenbarligen åter en officiell vilja att bejaka det variationsrika kulturarvet, nationalismen har fått stryka på foten när Turkiet öppnar famnen mot väst.
Är det då inhemskt sett helt oproblematiskt att försöka sälja in Turkiet som turistland?
Turismen är opolitisk så till vida att alla grupper ser värdet av den, faktiskt även de grupper som vill styra kvinnors klädval, svarar Necil Nedimoglu.
Spänningen mellan det sekulariserade och det religiösa i Turkiet lyser emellanåt igenom ganska tydligt.
Så jobbar vi med nyheter