En sprudlande glad Renaida väntar på soundcheck inne i A-salen på Rosvalla arena. Det är förmiddag och turnébussen med alla artister har precis kommit till Nyköping. Efter premiären på annandagen och ytterligare sju föreställningar på Stockholm Waterfront har showen nu gett sig ut på Sverigeturné. 23 föreställningar väntar efter Nyköping. Att spela på hemmaplan är speciellt.
‒Det känns grymt att vara här, jag är superstolt över att ha vuxit upp i Nyköping och det är kul att faktiskt hitta inne i en arena för en gång skull, ha, ha! Mamma kommer och många kompisar i dag och just nu är jag mest galet taggad, det ska bli spännande att se om jag kan se någon jag känner från scenen!
Micken får full pott och Renaida hastar vidare till sminket. Ett par rejäla lösögonfransar, mängder med lila ögonskugga och en pålimmad peruk senare är hon förvandlad till en av showens huvudroller, prinsessan Safa.
‒Att få göra Aladdin betyder massor, det var en av mina favoritsagor när jag var liten. Safa är stark, självständig och vet vad hon vill. Hon är pushig och det är väldigt roligt att spela henne. Dessutom är det en perfekt uppladdning inför Mello om några veckor. För min del blir det liksom två äventyr i ett eftersom båda produktionerna ju nästan är samtidigt, säger Renaida medan perukansvariga Micaela Hallgren får de sista lockarna på plats.
‒En kvart kvar!
[fakta nr="1"]
Spänningen ökar i takt med minuternas framfart. Medskådespelarna Marko "Markoolio" Lehtosalo, Kim Sulocki, Charlie Grönvall och Claes Malmberg är sist ut i sminket. Renaida passar på att slänga i sig en skinkmacka innan det är dags att gå mot scenen.
‒När jag var med i Idol kunde jag vara så sjukt nervös, för att inte tala om alla gånger innan...stackarns mamma! Men nu känns det lugnt, alla är så himla proffsiga och jag känner mig väldigt väl förberedd vilket är vad som behövs för att man ska känna sig säker.
Orientalisk musik dånar från högtalarna. Renaida tar en snabb titt ut på de närapå 1 700 personer som bänkat sig i arenan.
‒Det här är verkligen vad jag drömde om att göra när jag var liten och sjöng Charlies mammas låtar (Nanne Grönvall, red:s anm) på karnevalen här i stan, att få stå på en scen och sjunga inför massor med människor! Den drömmen har jag kvar och scenerna får gärna bli ännu större framöver, ha, ha. Drömmer man övernaturligt stort så kommer man i alla fall en bra bit på väg!