Två bleka nyanser av rött säljer inte längre

Parallellerna från svenska socialdemokrater till östliga meningsfränder är tydliga. I morgon är det dags för första delen av Finlands presidentval. Allt tyder på att tre decennier av socialdemokratiskt presidentskap får sitt slut.
Exakt vilken makt presidenten har talas det lite om i Sverige. Befogenheterna kan varken jämföras med den tyska eller amerikanska varianten. Under förra århundradet var Finlands statschef landets viktigaste beslutsfattare. Mandatet krympte rejält när den nya grundlagen klubbades 1999. Ett semipresidentiellt system ersattes av en nästan regelrätt parlamentarisk demokrati. Riksdagen är nu viktigast när nya regeringar ska bildas och regeringen bestämmer i praktiken utrikes- och EU-politiken. Presidentens propositionsrätt och veto mot nya lagar är borta, liksom initiativet till nyval. Kvar på bordet ligger samarbeten med regeringen om utrikespolitiken och försök att påverka de internationella relationerna.
Det är med andra ord ingen Nicolas Sarkozy eller Dilma Rousseff som ska väljas i morgon. Favorittippad är det konservativa Samlingspartiets kandidat Sauli Niinistö som har 29 procent av väljarstödet (YLE gallup). Paavo Lipponen som kandiderar för Socialdemokraterna (SDP) får ynka fem procent och kan knappast förväntas efterträda partikollegan Tarja Halonen på presidentposten.
Niinistös största konkurrenter är miljöpartisten Pekka Haavisto och centerpartisten Paavo Väyrynen. Får ingen över hälften av rösterna i morgon går de två starkaste kandidaterna vidare till ett finalval.
SDP:s huvudvärk utgörs både av vänsterns allmänna nedförsbacke och uppkomsten av en ny sorts populism, enligt statsvetaren och Nordenexperten Markku Heikkilä. Likheterna med Sverige är slående. Sverigedemokraterna knep procentenheter från S i riksdagsvalet 2010, Sannfinländarna plockade väljare från SDP i parlamentsvalet 2011. Både S och SDP anklagas för visionslöshet från de inre leden.
Men en stor skillnad ligger i partiernas toppkandidater. I Finland krisar SDP trots att uttrycket att ”göra en Lipponare” inte existerar. Inte bara i Sverige upplevs Socialdemokraterna som irrelevanta för sin samtid.