Två som kan lira tätt tillsammans

Tänk så bra det räcker med två instrument med eller utan sång till. Blockflöjt och lira exempelvis, eller vevlira som den brukar kallas. Åtminstone när de spelas så snärtigt och tätt ihop som i går eftermiddag.
Harald Pettersson fick sin lira att surra och brumma och spela svängiga duetter ihop med Agneta Hellströms blockflöjter, ett halvdussin minst och med olika klang, från de milda och ihåliga till de spetsiga och ljusröstade.
De började med den
synkoperade slagdängan om den ljuva damen, La Douce Dame, av Machaut.

Mer fransk medeltid följde med vemodig musik ur en mässa av Dufay.
Nordisk vikingatid fick vi höra med norska balladen om mannen som förvandlades till en korp, med spel på tresträngad stråkharpa (crwth) och ödesmättade omkvädet ravnen flyger om aftonen.
Till en katalansk kärleksvisa fanns en romantisk text om flickan som drömde om sin blivande man, och det är ju alltid fantasieggande, för vuxna liksom för de barn som annars får möta dessa två härliga musiker på skolföreställning.
Kul också med musiker som rör sig och spexar, spelar den anonyma 1300-talsistampitan som vore de gycklare på torget i Siena. Eller drar till Paris 1461 fast de spelar på brölande didjerido och sälgflöjt av pvc-rör.
Och kan avsluta på dragspel och flöjt med en allt hetsigare Hora-dans från Rumänien.