Två som vågar hjälpa till
Spänningen lyser i Maria Färdal och Maria Cromnows ögon. Förutom något kryddmått rädsla innehåller blickarna mest nyfikenhet och ovisshet. Det materiella: vaccinationer, visum och biljetter är ordnat.
Nej, det går nog inte att vara helt förberedd, ovissheten är en del av upplevelsen.
Det är klart att det blir en kulturchock när man ska börja leva där mitt i Delhis slumkvarter, säger Maria Färdal.
Att resa som volontär i stället för att backpacka runt klotet känns mycket mer meningsfullt.
Man hamnar mitt i deras verklighet, och lever sitt liv i deras verklighet.
I den indiska och den jordanska verkligheten kommer språket, maten och kvinnosynen vara extra markanta skillnader, tror de.
Lokalbefolkningen kan ingen eller väldigt lite engelska, så det blir nog till att lära sig några arabiska ord, säger Maria Cromnow.
Men när det gäller de utvecklingsstörda är språket inte så viktigt. Jag tror att vi kommer förstå varandra på andra sätt än genom ord.
Mer oroar hon sig för att vardagen som kvinna på Jordaniens landsbygd kommer att vara instängd.
Jag vet att jag måste ha löst sittande kläder och slöja om jag inte vill bli uttittad. Men jag undrar om jag kommer att kunna röra mig själv på stan, det vore obehagligt annars.
Här stramas hennes röst upp och rädslan blir lite större än ovissheten i ögonen.
Maria Färdal funderar över maten.
Alla blir magsjuka i början, det är så stor omställning. I Indien äter man ris och bönor varje dag, det blir nog inte så omväxlande men det får man vara beredd på.
Det är värre om man blir allvarligt sjuk och tvingas åka hem för att få vård, säger hon.
Jag är också lite orolig över hur man kommer att reagera på fattigdomen. Kanske kommer man känna att man verkligen hjälper till, eller så känns det som att ingen hjälp räcker, säger Maria Cromnow.
Med sig in i nästa verklighet tar de med sig några få minnen av livet hemma i Oxelösund, där Maria Cromnow har sina rötter och Gnesta där Maria Färdal bor i vanliga fall.
En kudde ska jag packa ner, och fotografier, säger Maria Färdal.
Om sex månader kommer de tillbaka, med resväskor fulla av livserfarenhet och historier att berätta.
Jag antar att man kommer få perspektiv på livet här hemma, här går alla och bekymrar sig över obetydliga problem, säger Maria Cromnow.
Säkert förväntar man sig att allt ska ha förändrats här hemma, eftersom man själv är så förändrad, men allt kommer att vara som vanligt.
Så jobbar vi med nyheter