Dagmar har inga problem med att fylla 80 år. Det är hur roligt som helst.
– Det är inte så konstigt när jag ser mig i spegeln, men jag känner mig inte så gammal, säger Dagmar Helmfrid.
Som barn växte Dagmar upp i Berlin. Hon var fyra år när andra världskriget startade och av nazismen minns hon inte mycket.
– Flaggorna är det enda jag minns. Jag tyckte de var fina. Som barn förstod man inte.
Men minnena av flygbombningarna sitter djupare. Hon har svårt med ljudet från sirener. Flygbombningarna gjorde att familjen var tvungen att lämna Berlin 1943.
När tonåren var över tog kärleken henne till Sverige. Här har hon levt med sin stora kärlek Rutger som gick bort 2013.
Hon är naturvetare i grunden men latinstudierna kom att bli viktigast för hennes karriär. Hon var gymnasielärare i tyska och engelska hela sitt yrkesliv och det var hennes erfarenheter som språklärare som fick henne att hoppa på ett erbjudande om att bli språkvän. Oxelösunds kommun sökte personer som vill erbjuda nyanlända chansen att träna svenska.
På så sätt träffade Dagmar Fithawit "Fia" Telkebhahan. De träffas någon gång i veckan. Oftast på biblioteket Koordinaten där de läser Pippi Långstrump, dricker kaffe och övar på att skriva.
– Hon är min svenska mamma, säger Fia när de står utanför Breviksskolan och blir fotograferade.
Dagmar, som själv kommit till Sverige utan att kunna språket, vet vikten av att ha någon att prata med när man kommer som nyanländ.
– Språket är den sociala nyckeln in i samhället, säger Dagmar.
Dagmar har läst mycket skönlitteratur på svenska för att tacklade utmaningen i att lära sig ett nytt språk. Hon återkommer hela tiden till hur viktigt det är att ha ett socialt sammanhang att gå till för att lära sig ett nytt språk. Själv jobbade hon hemhjälp den första tiden i Sverige och det var viktig för språkutvecklingen.
– Speciellt barnen i de familjer jag jobbade hos var viktiga. De korrigerade mig när jag sa fel.
Dagmar och Fithawit pratar en hel del i telefon och tar promenader. Att Fithawit ska vara med och fira hennes 80-årsdag ser hon som en självklarhet. Dessutom hoppas hon på att så många som möjligt vill komma och träffa henne då.