Ukraina väljer identitet

Presidentvalskampanjen i Ukraina har haft flera bisarra inslag med förgiftningsanklagelser och äggkastningsskandaler. Tystade tv-stationer och maktdemonstrativa militärparader har satt sin prägel på debatten. I stort handlar valet inte bara om vem som ska efterträda nuvarande presidenten Leonid Kutjma, utan om vilken kurs landet ska hålla i framtiden. Valets två huvudkandidater står för varsin ståndpunkt. Regimens kandidat Viktor Janukovitj, den nuvarande premiärministern, vill stärka banden till Ryssland, medan utmanaren och den före detta premiärministern Viktor Jusjtjenko vill söka sig västerut mot EU. Ingen av dem lär få egen majoritet i helgens val. Alltså lär det bli en andra och avgörande valomgång mellan de två.

Ett närmande till Ryssland innebär att det mesta förblir som det är. Landets ekonomiska oligarker sitter kvar i orubbat bo. Det finns ryska band kvar sedan Sovjettiden och Janukovitj har lovat stärka dem genom att göra ryska till ett officiellt språk vid sidan av ukrainskan. Ryssland ser med viss oro på att såväl EU som Nato kryper närmare landets gränser. Det finns också en underliggande oro för att oligarkernas kandidat ska petas bort av en folklig resning liknande den som avsatte Eduard Sjevardnase i Georgien.

Utmanaren Jusjtjenko vill se närmare relationer med Europeiska unionen och talar sig varm för ökad insyn och ekonomiska reformer som ska stärka konkurrenssituationen och motverka oligarkin. Hans moderna, liberala budskap lär locka många yngre röster medan systemkramarna lär förlita sig på den sittande premiärministerns.

Det är inte särskilt vågat att hävda att ett utökat samarbete med EU skulle stärka demokratin i landet, troligen också landets ekonomi om Justjenkos reformer verkligen genomförs. För Ukrainas folk är det ett val mellan det postsovjetiska samhället och ett Ukraina i Europa. OJ