Trenden att skylla allt på invandring har fått sig en konkurrent på vår kontinent. Eurohatet är det nya svarta, och inte sällan är det partierna som grundades i främlingsrädsla som i dag spottar på EU-flaggan. I de nederländska debatterna inför parlamentsvalet nästa vecka är invandringspolitiken som bortblåst. Extremhögerledaren Geert Wilders fick rätt när han sa att valet kommer handla om EU och inte islam.
Veckans besked från Europeiska centralbanken (ECB) gav anledning att damma av chefens gamla smeknamn, Super Mario. ECB ska storköpa statsobligationer i de krisdrabbade länderna och det finns inga gränser för hur stora uppköpen blir, sa Mario Draghi. Den gemensamma valutan måste räddas.
Uppköpen ställer nya och tuffare krav på de länder som vill få sina obligationer uppköpta för att få ner sina räntor. Men de ställer också krav på andra euroländer. Nu sitter de i båten och måste ställa upp på räddningsplanerna, vare sig de vill eller inte. Om de bryter mot EU:s regelverk blir det straffåtgärder.
Att rädda valutan är en god målsättning. Eurosamarbetet är irreversibelt – det går inte att backa bandet. Även Sveriges ekonomi är tätt sammanvävd med eurozonen. Precis som utrikesminister Carl Bildt skrev i Svenska Dagbladet i går (7/9) mår våra finanser och unionens gemensamma marknad bäst av att eurosamarbetet stabiliseras och vårdas.
De EU-negativa politikerna på vår kontinent antar allt mer gestalterna av trilska treåringar. Nu har Papa Draghi rutit ifrån ordentligt. I längden är hans argument förhoppningsvis mer övertygande än treåringarnas vilda protester.