Det kan vara sommarstugan eller Gotland, en vandring eller kanske vara på sjön. Ofta är det något återkommande, dit man har en anknytning.
Min egen favoritplats är valfri järnvägsstation i världen.
Det är något speciellt med järnvägsstationer som flygplatser helt saknar. Det har varit så sedan jag började resa lite mer på allvar. Det har varit kaotiskt eller välstädat, lite eller mycket folk, dag eller natt. En känsla av lugn och trygghet har nästan alltid infunnit sig oavsett om jag varit i Tabriz, Lviv eller Harbin. Och egentligen är ju allt som hemma, fast scenen varit satt med en helt annan dekor och med helt andra lukter och ljud.
Därför är jag glad att tåget fått en renässans. Den kom så plötsligt att ingen var beredd på det och därför har det skrivits mycket om dyra tågresor och ett evigt pusslande med anslutningar. Där är vi idag.
Men pusslandet gör att man behöver sitta med kartan och se vad man passerar. Kanske stannar man en dag extra i en stad för att vara säker på att få den där anslutningen – och upptäcker något fantastiskt.
Förhoppningsvis blir det bättre. Jag kommer att fortsätta åka tåg eftersom jag föredrar själva resan.
Ett resetips: Ta båten till Polen. Hoppa på tåget i Gdynia. Res genom Polen och vidare in i Ukraina. Se Lvov. Ta nattåget till Odessa. Och flyg hem.
Välkomna under min korkek.