Underbar äkta vara från Brasilien

Nu är det som bäst att bo i Nyköping. Här händer ju någonting hela tiden. Ja, så till den grad att det är svårt att hinna med och svårt att välja. Som i går kväll när det var konkurrens om publiken.
Och nog kändes det först lite halvtomt inne i Pelles Lusthus. Och kanske blev stämningen under kvällen därför lite väl högaktningsfullt lyssnande och inte så jublande som den borde blivit. Men jag klagar inte alls, för det var bara att sätta sig långt fram och fängslas av sången och sångerskan och sjunka in i musiken och njuta av den skönt välavstämda ljudbilden denna kväll.

Det hördes direkt att Maucha Adnet är äkta vara från Brasilien. Hon har sjungit och lärt upp sig hos självaste Antonio Carlos Jobim. Och vi såg hur hon har det rytmiska gunget i kroppen och hörde hur det sensuella djupet fanns i rösten.
En del var på engelska, som One Note Samba och första delen av Desafinado. Men det är ändå sådant som ytterst få nordiska sångerskor lyckas helt med.
Och det mesta sjöng förstås Maucha Adnet på portugisiska. Ännu lite mer än hon nu gjorde kunde hon berättat vad texterna handlar om. Men så skönt det är med det språkets uttrycksfulla ljud. Och budskapet gick fram rätt bra ändå, om glädjen i hjärtat, om tristess som går över i lycka, om vatten att dricka.

Riktigt känslig blev How Insensitive med bara sång och gitarr, den låt vi hört med svensk text om kärleken som är slut.
Gitarristen Niclas Höglinds gitarrspel hade den där fantastiska synkoperade skjutsen framåt och hittade hela kvällen alla de läckra ackorden. Och mot den sjöng Jonas Castells djupa kontrabas så vackert, stadigt men ändå med skönt gung. Och trummisen Kristofer Johansson höll igen och varierade sig med mycket annat än bara kantslag.
Men så är det också tredje gången som trion Unit spelar med Maucha Adnet.