Vissa nätter skriker den unga flickan Molly bara rakt ut i flera timmar, och på hennes armar och ben ser man ett virrvarr av ärr där hon skurit sig med rakblad. Den sjukskrivna kriminalkommissarien Charlotta Lugn träffar Molly när deras gemensamma granne får nog av Mollys nattliga skrikande och slår in hennes lägenhetsdörr med ett basebollträ.
Så småningom vinner den Charlotta Mollys förtroende och får veta bakgrunden till flickans ångest. Den handlar om unga brottsoffer som inte har blivit trodda, om ungdomar som måste hantera hårda sociala spelregler irl och på nätet och om vuxna som inte orkar med dem och inte är närvarande.
Mötet med Molly hjälper också Charlotta Lugn att hitta tillbaka till sin relation med sina egna barn och att börja kämpa för att komma tillbaka till sitt arbete som polis.
Katarina Wennstam låter sina hjältinnor Charlotta Lugn, advokat Shirin Sundin och åklagare Madeleine Edwards samarbeta för att försöka ge Molly upprättelse och skapar en underhållande blandning av traditionell rättegångsroman och upprörande samtidsskildring som tveklöst står på ungdomarnas, kvinnornas och de goda männens sida.
När Katarina Wennstam i "Skymningsflickan" riktar sin skarpa blick in i medelklassens vardag och skildrar den med en lagom besk medkänsla tycker jag att det är riktigt roligt. Dessutom pekar hon på hur synen på tjejers kroppar och sexualitet alltjämt präglas av unken moralism och sätter fokus på vardagsrasismen och dess konsekvenser.
Det gör att läsandet av denna spänningsroman inte känns som lättsamt tidsfördriv utan också ger lite bränsle till upplyftande fikarumsdiskussioner.