Det hela började när en släkting till Magnus Lönn från Bergkvara berättade om den italienska regionen Umbrien.
‒Jag hör lite risigt på ena örat och gjorde en felhörning som ju blev väldigt lyckosam, faktiskt rent av en kreativ guldgruva! Undrien....det måste ju vara ett land fullt med undrier. Alltså människor som undrar över saker!
En sådan har Magnus Lönn varit så länge han kan minnas. Liksom en sakletare. Av rang. I landet Undrien - sedan tio år tillbaka en turnerande vandringsutställning där Magnus Lönn tjänstgör som synnerligen kreativ president - ryms både undringar, fantasier och språkligheter. Här blir tejprullar och återanvända Fia-spel bokstäver i nyord som till exempel fristäver, lågtidlig och ängelse.
‒Det är ett av mina favoritord. Jag befriade det från F:et i början och plötsligt blev det ett ord men en helt annan känsla. Ängelse kanske rent av är någonting som har med en sommaräng att göra, frågar sig Magnus Lönn som tydligt poängterar att här i Undrien finns det verkligen inga som helst rätt eller fel.
‒Bara väldigt många olika svar...och alla är tillåtna för fantasin har som tur är inga gränser.
Att våga släppa loss kontrollen, skippa ramarna, korrektheten och det förväntade är ingredienser som skapat stordåd tidigare.
‒Einstein slog tidigt fast att fantasi är viktigare än kunskap. Kunskap är begränsad till det vi redan vet och förstår, medan fantasin omfattar hela världen och allt som vi överhuvudtaget kommer att kunna veta eller förstå. Jag håller med honom till fullo, nyord för språket framåt och gör det spännande. Skulle det inte våga experimenteras skulle all språklighet stå stilla. Och det vore ju förskräckligt, säger han kliar sig lite på ena örat.
‒Varför heter de föresten inte höron, det är ju när man tänker efter en ganska pricksäker beskrivning?
I mitten av rummet står ett långt bord, fyllt till bredden av fynden från Trottoarien. Bordet ramas in av två klockor med tidsvisare upphängda på en torklina
‒Tiden har tagit paus när fantasin flödar, förklarar Undriens president.
Han plockar upp vad som möjligen skulle kunna vara ett glimmande "I" från bordet.
‒Vi pyser ju alla ihop lite då och då och då kan man behöva blåsa upp sig lite säger han och skruvar av pricken över i:et som vid närmare titt visar sig vara en cykelslang med tillhörande ventil. Som går att sätta på sitt finger för vidare pysliga behov under utställningsbesöket.
Oj, en trasig stålborste?
‒Möjligt att det är...eller kanske som ett barn föreslog, en orste. Orstar funkade enligt honom fint att använda som luftfösare mellan två som blivit osams. I Undrien är saker som är trasiga minst lika viktiga som de som är hela, slår dess återvinningsintresserade kreatör fast.
‒Om man plockar in verkligheten, i form av en gammal tejprulle eller pensel, i språket händer det genast någonting overkligt. Man SER plötsligt orden och det i sig blir ju ytterligare en dimension i språkandet! Undrien välkomnar både stora och små besökare.
‒Barn har en väldigt klok och sinnlig inställning till språk som vi alla kanske borde använda oss av lite mer. För det finns många ord som inte finns, fast de egentligen verkligen hade behövts. Som till exempel att vara nufiken eller uppskatta lite härlek samtidigt som man är en stundägare, säger Magnus Lönn som själv guidar i Undrien på lördagens vernissage.
Utställningen pågår till den 11 februari.