Unga provar på att skriva sin egen musik

Hur låter en ängel? Lite skrikigt kanske, föreslår Emil Sundvall och testar några olika skrik som klarinettisten Ionel Cristea genast försöker härma. Med hjälp av lyhörda musiker och en äkta kompositör lär sig Peterslundsskolans sjätteklassare att skriva egen musik.

Övrigt2006-09-18 18:06
Det får inte bli för skrikigt, protesterar Christoffer Magnusson när klasskompisen Emil och klarinettisten Ionel Cristea experimenterar med olika ängeltjut.
Nej, man vill ju inte spräcka hörseln på någon, säger Emil Sundvall glatt.
Men kompositören Helle Solberg lugnar de unga tonsättarkollegorna från Peterslundsskolan. Inne i Culturums stora sal kommer publiken
inte alls att uppfatta de där ängelskriken som särskilt höga.

Ionel pressar fram ännu ett dramatiskt ängelljud ur sin klarinett och både Emil och Christoffer nickar nöjt. Så ska det låta.
Det skriks och trummas och klinkas och pips i vartenda ett av Culturums små repetitionsrum. Där sitter nio musiker beredda att göra om sjätteklassarnas tonsättaridéer till spelbar musik.
Att låta barn prova på att själva skriva musik är ett sätt att få dem att börja lyssna på hur musik verkligen låter. Många har aldrig ens lyssnat på klassisk musik, säger kompositören Helle Solberg.

Hon är spindeln
i nätet i projektet Släpp musiken loss! där sex sörmländska skolklasser lär sig grunderna i komposition. Tanken är att barnen ska skriva ett fem minuter långt musikstycke med en målning som inspiration, och i Peterslundsskolan är det Chagalls fantasifulla bild Den fallande ängeln som ska tonsättas.
Det är en ganska komplicerad bild, men det har inte varit något problem för eleverna. Första gången jag besökte klasserna valde vi ut de element vi ville ha med i musiken och gjorde en struktur av stycket, förklarar Helle Solberg.
Nu påminner hon alla elever om hur de förra gången kom överens om att stycket ska
låta. Det ska börja försiktigt och sedan blir det mer dramatik.
Efter fyra minuter korsfästs Jesus och den röda ängeln faller. Då har stycket nått sin dramatiska höjdpunkt, säger Helle och pekar på pappersarket där det blivande musikstycket är uppdelat i olika avsnitt.
Sen har vi fått önskemål om lugn och fin musik i ljusa toner till slutet.

Efter Helles instruktioner är det dags att börja experimentera. I ett rum sitter flöjtisten Åsa Karlberg och ska tillsammans med några elever hitta rätt musik till den tomte som finns med i bilden.
Jag tycker att den där tomten verkar lite skum och det ska höras i musiken, säger Emma Andersson som går i klass 6g i Peterslundsskolan.

Åsa spelar så skumt hon kan på sin tvärflöjt och tjejerna i rummet lyssnar noga.
Det du spelade i slutet var jättebra, säger Emma och Åsa undrar om hon ska hålla sig till de ljusaste tonerna.
Nej, du kan spela lite mörkare också, tycker Emma Brink från klass 6h.
Åsa spelar igen, aningen mörkare den här gången, och båda Emmorna nickar lyckligt. Precis så menade de. Efteråt beskriver de entusiastiskt hur kul de var att komponera ihop med Åsa.
Hon var så glad och snäll och positiv, säger Emma Brink.

När de först fick höra talas om musikprojektet var de rätt tveksamma.
Det verkade inte så väldans rolig. Men när Helle kom till oss och började prata om hur man gör musik så blev det jättespännande, säger Emma Brink.
Att själv få bestämma hur det ska låta visade sig vara både svårt och kul.
När man lyssnar på radio så är musiken färdig men här kunde man ändra på den, säger Emma Andersson.
Båda var förvånade över tvärflöjtens möjligheter.
Åsa gjorde ljud som jag aldrig trodde att en blockflöjt skulle kunna göra, säger Emma Brink.

Helle, som tidigare jobbat med barn och komposition i Skåne, är imponerad över de sörmländska elevernas experimentlusta.
I Skåne blev det mer melodier som barnen oftast lånat någonstans ifrån. Men här har eleverna tänkt ganska abstrakt i form av olika ljud. De har verkligen funderat på hur det låter när vatten rinner till exempel.

Nu ska Helle göra om alla ljud- och musikidéer till användbara noter. När hon besöker klasserna nästa gång, i mitten av oktober, har hon en massa korta musikfragment med sig och då ska eleverna tycka till igen. Hur långa ska de olika fragmentet vara, i vilken ordning ska de ligga och hur starkt ska det låta?
Det är väldigt kul att se hur de här experimenten öppnar elevernas sinnen, säger Helle.
Och hon lovar att de unga kompositörerna så småningom kommer att känna igen sina igen idéer i det färdiga musikstycket.
När det blir konsert brukar barnen ropa: Åh, det där har jag hittat på!
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!