Ungdomar i Gnesta tror inte att motorgården blir verklighet
Gärna motorgård men var ska de få pengar till det undrar motorburna Gnestaungdomar.
Ett killgäng där alla gillar att vrida om nyckeln på moppen och lyssna till ljudet från motorn som knattrar igång. Att vara motorburen ger en viss frihet och flera av dem erkänner att de gillar att skruva och förbättra prestanda samt inte minst effekt.
Jag ska byta ut alla kåpor, säger Adam Winte och pillar på den röda framskärmen på sin moppe.
Den har en del skavanker och färgen har skavts av på flera ställer.
Det kommer bli asfräscht, säger Nicklas Enström uppmuntrande.
Adam Winte är noga med att berätta att det inte är han utan de som hade moppen tidigare som har lämnat avtryck på hans skärmar.
Flera i gänget meckar med sina maskiner hemma i föräldrarnas garage.
Hur skulle ni gilla en motorgård där ni kan träffas och mecka?
Det låter bra.
Ja visst.
Bra att ha någonstans att vara då kan man hjälpa varandra också, säger Joakim Eriksson.
Men ingen av killarna blir överentusiastisk över idén.
Var ska de få pengar till det ifrån, frågar Nicklas Enström.
När det blir klart för gänget att finansieringen inte är säkrad vrider de upp skepsisen ytterligare ett par pinnhål.
Jag vill se motorgården innan jag tror på det, säger Christian Backeus.
Så jobbar vi med nyheter