Unge vill bygga med orden
Lämna plats åt läsaren och skriv inte läsaren på näsan. Det menar journalisten Ingemar Unge, välkänd kåsör och språkhanterare.
Jag är en utpräglad allmänreporter, jag kan ingenting om någonting. Det jag sysslar med är inte forskning precis utan jag skriver reportage, säger Ingemar Unge.
På tidningen Vi har han varit anställd sedan början av 90-talet. Där är han verksam som reporter och dessutom har han en särskild språkspalt.
Dessa kolumner samlade han ihop och bearbetade till boken Att trilla av pinn och vara ur led.
Boken innehåller allsköns funderingar och reflektioner kring svenska språket. Bland annat ett kapitel som tar upp icke-svenskars problem när de ska närma sig vårt språk.
Knepigt, eftersom svenskan inte är uppbyggd kring regler och anvisningar. När man ska lära sig svenska, är det bäst att gå på känsla.
Andra avsnitt handlar om teckenspråk, obegripliga filmtitlar, hundrasernas namnursprung och andra livsavgörande spörsmål. Ingemar Unge har ett väl utvecklat intresse för språkets möjligheter.
Jag är allmänt formuleringsförtjust, jag tycker om att formulera iakttagelser och att bygga med orden. Det är den lusten som drivit mig in i den här banan.
När han undervisar blivande journalister på Poppius journalistskola i Stockholm brukar han poängtera just förtjusningen i språket.
Oavsett vilket ämne journalisten skriver om är det språkglädjen som avgör om texten blir bra eller inte.
Vurmen för stilistisk briljans förklarar han med sin långa erfarenhet av att skriva kåserier.
På Dagens Nyheter var han anställd under tjugotre år och där mötte han en bred läsekrets som populär kåsör. Konsten att utelämna är viktig för en god stilist menar Ingemar Unge.
Adjektiven ska uppstå i huvudet på läsaren. Det enda sättet att få uppleva sig själv som smart är att själv få dra slutsatser. Som skribent måste man vara lite kryptisk, menar Ingemar.
Som tydligt exempel nämner han humor och ironi. Nästan all humor bygger på att mottagaren själv räknar ut poängen. Själv undrar jag om inte resultatet kan bli opersonliga, oengagerade texter som inte tar ställning.
Klart att det finns en risk men jag tror inte att den är så stor. Läsaren tycker om att vara medagerande. Jag är intresserad av förhållandet mellan läsaren och texten.
Det är inte så att jag har några större djupsinnigheter att komma med i ämnet. Däremot så har jag formulerat en strategi för hur man kan skriva.
I höst kommer Ingemar Unge med ännu en bok. Den har flera författare och Unge har främst fungerat som redaktör.
Boken handlar om våra stora högtider och innehåller personliga texter av bland andra Cecilia Hagen och Ludvig Rasmusson.
Så jobbar vi med nyheter